Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den tyska nationen och kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA NATIONEN OCH KEJSARDÖMET.
321
dogo som helt unga, och regentskap inträdde för omyndiga efterträdare. Så var det
vid Otto II:s död 983 och vid Henrik III:s 1056 under tio år och ännu längre. Dessa
omständigheter hafva mycket bidragit till konungadömets försvagande, men äfven
Frankrike och England hafva haft långvariga regentskap och England dessutom tron-
strider i det afgörande 12:te och 13:de århundradet. Om det tyska konungadömet
lättare dukade under för sina motståndare, så är i första rummet orsaken att söka
däri, att det tyngdes af kejsardömets uppgifter. Knappt trodde de tyska konungarne
från Otto I till Henrik III, att de något så när hade återupprättat sin auktoritet i
Tyskland, förrän de vände sig till Italien. Därtill behöfde de furstarnes medgifvande.
Men furstarne vägrade icke gärna en dugande konung sitt medgifvande till ett dylikt
tåg, ty de voro uppfyllda af föreställningen om den tyske konungens kejserliga plikt,
åt hvilken de genom valet till konung hade uppdragit den kejserliga makten. Också
voro åtminstone de yngre mycket böjda för att en gång medverka i de stora förhål-
landen, som ett tåg till Rom ställde i utsikt, i stället för att ständigt upptagas af
grannfejder och förvaltningsgöromål i sina små områden.
Furstarnes och vasallernas tjensteplikt var icke så noggrant bestämd till sex veckor,
som man skulle kunna
tro af vissa uppgifter,
men faktiskt kunde
konungen icke kvar-
hålla manskapet un-
der fanan öfver en
viss tid utan att belöna
dess tjenster genom
extra gåfvor af gods
och rättigheter af rikets
tillgångar. Konungar-
ne försvagade därige-
nom grundvalarne för
sin makt och ökade
vasallernas. Hvarje
följande konung fann
förrådet af maktmedel
mindre och furstarnes
besittningar större.
Just till följd af de
Tygstycke från Karl den Stores graf.
långvariga tågen öfver
Alperna måste furstar-
ne betalas med med-
gifvanden, som för-
hindrade ett förnyande
af den kungliga mak-
ten på samma väg,
som så framgångsrikt
beträdts i Frankrike
genom indragning af
hemfallna län till kro-
nan och genom utvid-
gande af konungahu-
sets makt vid de
mäktigare familjernas
utslocknande.
Ett kanske ännu
svårare hinder låg
däri, att konungarne
under åratal voro kvar-
hållna i Italien och därför icke kunde afgöra de tyska landens viktigaste angelägen-
heter, antingen icke alls eller också på italienska herredagar eller härförsamlingar,
på grund af sparsamma eller understundom redan gamla underrättelser. Otto den
Store drog tre gånger till Italien och dröjde där, bortsedt från det första korta tåget,
som endast tog sex månader i anspråk (951-952), från sept. 961 till jan. 965 - 3Ys
år - och från aug. 966 till aug. 972 - 6 år. Han dog den 7 maj 973 och var
alltså af de sista 11 Va åren af sin regering endast åtta månader och l’/2 år, alltså
sammanlagdt föga mera än två år, i Tyskland. De öfriga nio åren hade han till-
bragt i Italien.
Hans son Otto II hade att strida med stormännen i flere år och stannade därför
i Tyskland. Men så fort han ansåg sig kunna våga det, drog han till Italien 980
och stannade där till sin död 983, den 7 dec.
Otto III stod ända till 996 under förmyndare, men drog redan i febr. detta år till
Rom. I aug. kom han tillbaka, stannade ungefär ett år i Tyskland och var sedan
från slutet af 997 till slutet af 999 i Italien för att efter ett kort uppehåll af sex
månader i Tyskland på nytt återvända och stannade till sin död 1002, den 23 jan.
Under de sex åren af sin egen regering har denne kejsare alltså icke på en gång
tillbragt två år i Tyskland och då måst bedöma de rätt invecklade förhållandena i
riket endast på grund af sena och sparsamma underrättelser, som kommo honom
tillhanda genom budbärare och genom de stridande partierna. Henrik II företog tre tåg
Världshistoria II. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
