Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Kultur och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTUR OCH KYRKA.
313
blifva moder utan att förlora sin virginitet, och i sådant fall, om det vore möjligt
endast genom ett under (miraculose) eller äfven naturaliter. Att det kunde ske genom
ett under, kräfde intet bevis, då ju en kvinna på en och samma gång varit moder och
jungfru. Men det kunde äfven ske naturaliter, nämligen med tillhjälp af en Incubus
(quia dcemon Incubus potest furari semen viri virginis in somnis polluti et transfundere
in matricem mulieris).
Om någon anser det småaktigt att i ljuset framdraga dessa förirringar af den
store kyrkoläraren efter århundradens förlopp, så kan den invändningen göras, att
Thomas af Aquino ofta brukade argumentera på liknande sätt, och att lian visst icke
sett ett felgrepp i dylika satser. Men
själfva faktum, att till och med en
Thomas af Aquino kunde inlåta sigpå
dylika mer än osmakliga narraktig-
heter, visar tydligt, hur mäktigt detta
maner dock var. Det rör sig visst icke
om en enstaka förirring. Detta
framgår af ett annat exempel, som
ligger ytterligare nästan 200 år till-
baka i tiden, och gäller också en
af de ledande andarne inom skolasti-
ken, nämligen Anselm af Canter-
bury, en yngre samtida till Gre-
gorius VII och värderad förkämpe
för hans idéer. I skriften Cur deus
homo?, som hör till de inflytelse-
rikaste verken inom medeltidens
teologi, har Anselm framkastat den
frågan: Hvarför har af de tre per-
sonerna i Treenigheten endast Sonen
blifvit människa, hvarför icke äfven
Fadern? Han svarar: Då hade
man. haft två söner i Treenigheten:
Guds son och Marias son. Vidare
hade man haft två barnbarn. Gud
Fader skulle nämligen då hafva
varit dotterson af Marias föräldrar,
men Guds son Marias sonson. För
vår känsla förefalla dylika barns-
ligheter nästan som hädelse, och
samma uppfattning förefanns äfven
då. I de lärdes egna kretsar höjdes
klagomål öfver dylikt missbruk af
den dialektiska färdigheten och lär-
domen. Äfven kyrkan klagade och
förbjöd flere gånger studiet afAristo-
teles, men vek alltid till sist undan
för tidsströmningen. Hon har heller icke bedragit sig däri, att hon ändå till sist
skulle behålla tyglarne. Till det yttre åtminstone har detta lyckats henne. Talrika
lärde hafva offentligen måst erkänna sina dogmatiska förvillelser och återtaga dem.
Men därför bör man inte håna skolastiken. Den lemnade dock alltid ett stort utrymme
för vetenskaplig rörelse, och den har sökt tillfredsställa människornas behof af att i
ett sammanhang begripa, hvad man tror sig känna som fakta, om det nu också
delvis var fråga om andra fakta än dem vi erkänna. De mest motsatta uppfattningar
funno representanter inom skolastiken och bland dessa äfven den med negation
af kyrkoläran förbundna materialistiska uppfattningen, hvars mest inflytelserike
apostel, den marokkanske filosofen Averroés (f 1198), äfven har haft en påfve bland
sina beundrare.
Den helige Thomas af Aquino.
Målning af Francesco Traini (omkr. 1380) i Katarinakyrkan i Pisa.
Världshistoria II.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
