Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 G. KAUFMANN, KEJSARDÖME OCH PÅFVEDÖME INTILL 13: DE ÅRHUNDRADETS SLUT.
förgäta och öfverskyla det oförnuftiga förbudet mot att taga ränta på utlånadt kapital
och förde Västerlandet under en till synes hopplös kamp till penninghushåll-
ningens friare och verksammare former.
Städerna utgjorde slutligen viktiga medelpunkter för kolonisationen. Kolonisa-
tionen var i dessa tider hänvisad till de norra och östra delarne af Tyska riket, till
slavernas och ändtligen ungrarnes områden. De normandiska riddarnes bosättning
i nedre Italiens och Englands redan kultiverade land eller deras statsbildningar
i Orienten kunna icke betraktas som kolonisation. Till kolonisation hör i första
rummet bonden och plogen, vidare borgaren och hans yrke. Kolonisation i stor
stil har under medeltiden endast utförts af det tyska folket, som bodde närmast de
nyssnämda områdena. I Ungern möttes visserligen tyskarne af greker och italienare,
som dit medförde den högre kulturens frukter och färdigheter, men Ungern har dock
till väsentlig del koloniserats af tyskar. Emellertid var kolonisationen här icke nog
stark att germanisera landet. Detta skedde däremot i en stor del af det område,
där slaver bosatt sig. I det 9:de århundradet utgjorde Elbe gränsen för kristen och
germansk kultur. Med borgar och kloster som stödjepunkter framträngde tyskarne
i de slaviska och ungerska områdena. Bredvid borgarne anlade de kloster och byar
och snart äfven städer. Kolonisationen begynte med krig, under hvilka en god del
af den gamla befolkningen utrotades. I många trakter af markgrefskapet Brandenburg
och dess grannskap och ännu mera i de österut liggande landen höllo sig slaverna
kvar i tillräckligt stort antal för att kunna bevara sina ekonomiska och samhälleliga
"inrättningar och äfven sitt språk. I Mecklenburg och Pommern har Henrik Lejonet
liksom 200 år före honom markgrefven Gero vid Saale och Elbe med stark hand
underkufvat slaverna och förberedt kolonisationen; i Schlesien hafva de polska furstarne
af Plasternas hus föranledt och gynnat anläggningen af byar och städer med tyska
nybyggare. Förfarandet var i regel följande. Jordegaren utskiftade en bymark och
gaf en entreprenör - locator - i uppdrag att värfva ett antal lämpliga nybyggare.
Dessa mottogo sina hemman med eganderätt mot bestämda, icke tryckande afgifter
och tjenster. Lokatorn fick afgiftsfritt ett större hemman och dessutom byfogdens
ämbete. Hans tjenst jämte den med tjensten förenade fogdegården, »Scholtisei»,
ansågs som län och belades vid tillträde med en länsafgift (laudemium), som uppgick
till en tiondedel af värdet, och från hvilken byns öfriga hemman ursprungligen voro
fria. Den tyska byn utmärkte sig bland slavernas byar, som rättsligen och ekono-
miskt voro i svårt betryck, genom böndernas själfmedvetna väsen, genom större
ordning och grundligare utnyttjande af jorden, men snart kommo äfven de af slaver
bebodda byarne till samma blomstring, tack vare den äfven till dem utsträckta
tyska rätten (jus teutonicum). Just denna större kraft och förmåga af utveckling hos
de tyska byarne och städerna föranledde de schlesiska hertigarne af Plasternas stam
att befordra landets kolonisation genom tyskar, Det 13:de århundradet var särdeles
rikt på sådana kolonisationer, och bland dessa står i första rummet jämte kolonisa-
tionen af Schlesien och de närliggande områdena af Böhmen och Lausitz Preussens eröf-
ring och germanisering af Tyska orden. Under dess skydd betäcktes landet af tyska
byar och städer, och här uppväxte en af det tyska folkets kraftigaste grenar. Denna
kolonisation af områdena mellan Elbe och Weichsel och utbredningen af västerländsk
kultur och tysk rättsordning i så betydande städer som Krakau eller Ofen(Buda)-Pest och
i landskap som Siebenburgen såsom framskjutna poster långt bortom denna linie är
ett af de mest betydelsefulla resultaten af den medeltida kulturen öfver hufvud. De
tyska riddarne, kyrkorna och klostren, bönderna och borgarne hafva här funnit
mark för öfverflödet af sin styrka, och de hafva - om också under svåra öden
- behållit den.
De nya stånden, riddarne och borgarne, voro synnerligen kraftiga representanter
för den då starkare framträdande nationalitetskänslan hos folken, men tillika repre-
sentanter för de internationella rörelser, som karakteriserade och gynnade tidens
andliga lif. Köpmän från alla land sammanträffade på de stora marknaderna i Cham-
pagne och på stapelplatser, såsom Briigge, Venedig och Ferrara. De måste förvärfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
