Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sf AT OCH SAMHÄLLE.
303
allmänna värnplikten inom stadens och den närmaste omgifningens inskränkta om-
råde stålsatte modet, gaf tillfälle till öfningar och gaf upphof till hjälpmedel, som
voro militäriskt värdefulla, och hjälpte till att öfvervinna många svårigheter, som
uppstå genom sammanlefnaden mellan olikartade och ofta rivaliserande samhälls-
grupper. Vid sidan af de fria bodde beroende människor med olika skyldigheter.
Främlingar kommo till. Invandrarne utgjorde ofta flertalet af invånarne under den första
tiden efter stadsprivilegiernas förvärfvande. De utgjordes ofta af ofria, som inström-
made från landskommunerna. Judarne spelade härvid en icke obetydlig roll. Redan i det
8:de och 9:de århundradets handel hade de en betydelse, som retade till häftigt mot-
stånd, och vi hafva också antisemitiska skrifter från denna tid. Men judarne höllo
sig uppe. Deansågos
icke som borgare,
utan som främlingar
och stodo som såda-
na under konungens
särskilda beskydd,
hvarför de också
hade särskilda skyl-
digheter mot honom.
Deras ställning i
städerna var ganska
olika. Riktiga bor-
gare voro de ej i
någon stad, men på
många orter, såsom
i Köln, bildade de
en menighet, som
hade betydande rät-
tigheter och var för-
pliktad till arbeten
för stadens räkning
liksom andra kor-
porationer och grup-
per bland borgarne.
De voro också ut-
tryckligen förplik-
tade att uppbygga
och försvara en be-
stämd del af befäst-
ningsverken.
Det är ett kändt
uttryck: »Stadsluften Mynt- och viktväsen i det ll:te århundradet.
Miniatyrer ur en encyklopedi af Hrabanus Maurus.
frigör». Det innebär
visserligen icke, att
det icke fanns ofria
och beroende i stä-
derna, eller att den
ofrie och beroende
löstes från sina band,
så snart han blifvit
upptagen i staden.
Men friare former
för det samhälleliga
lifvet utvecklade sig
i städerna, och enligt
lagen bundna för-
hållanden upplöste
sig. De beroende
funno skydd, och
de fattige erhöllo
tillfällen till arbets-
fört] ens t, som sak-
nades på landet. På
så sätt vuiino fak-
tiskt många ofria
och beroende både
frihet och oberoende
i staden. Borger-
skapet var ett sam-
fund, där fria och
beroende samman-
smälte till ett själf-
medvetet stånd, som
höjde och försvarade
sina medlemmar.
Liksom i ministerial-
ståndet många tjenare förenade sig med fria herrar till ett nytt stånd, som öfverskylde
och slutligen alldeles upphäfde de gamla rättsskillnaderna, så sammansmälte äfven
fria och ofria i städernas borgerskap. Men sammansmältningsprocessen försiggick
mycket hastigare och fullständigare i städerna än i ministerialståndet. Det nyss-
nämnda juridiska ordstäfvet vann omkring 1160 en formellt rättslig giltighet. Ty
stadskommunens grunddrag var frihet, och de rättsligt eller ekonomiskt beroende,
som funnos i städerna, utgjorde numera en underordnad beståndsdel af menigheten.
Grunddraget i mimsterialförhållandet förblef däremot alltid ett tjensteförhållande.
Borgerskap och ridderskap voro de uppåtstigande och företrädesvis verksamma
folklagren på Saliernas, Hohenstaufernas, Capetingernas och Plantagenets tid. De
fullständigade hvarandra på många områden, och under korstågen har deras sam-
verkan åstadkommit de mest storartade resultat. Sjöstädernas flottor voro lika oum-
bärliga som riddarnes pansrade skaror. Affärslifvet i städerna tvingade kyrkan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
