Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAT OCH SAMHÄLLE.
299
19. Fru och flicka. 20. Herde.
21. Saksare.
22. Veiidisk man. 23. Veiidisk kvinna. 24. Jude.
Miniatyrer ur den sachsiska lands- och länsrätten.
romerska tiden, voro ingenting annat än tätare bebodda orter inom häradet. Medeltidens
stadsförfattning var ingen fortsättning eller efterbildning af den romerska staden. Mellan
den stadsrika romerska perioden och de stolta städernas tid under medeltiden ligger
den frankiska monarkiens stadsfattiga tid. På platser som Metz, Trier, Augsburg,
Milano och Pavia måste det helt visst äfven i det 8:de och 9:de århundradet hafva sörjts
för säkerhet och ordning i samfärdseln mellan de talrika människorna och för under-
håll af murar och broar och liknande uppgifter. Men dessa uppgifter fylldes dels
af landskommunerna eller af de andliga och världsliga korporationerna på platsen,
dels genom konungens och hans grefvars särskilda omsorger. Men blotta tillvaron
af dylika städer ledde till en inflyttning från landskommunerna af sådana element,
som sökte större utrymme för sin verksamhetslust. Byggandet och försvarandet af
murar, den lifliga handeln på torgen, inrättningarne för mynt, mått och vikt, mot-
sättningarne och stridigheterna med de närgränsande immunitetsområdena, dessa och
liknande uppgifter gjorde, att vissa orter, som voro rikare utrustade i fråga om rättig-
heter, medel och organ, höjde sig öfver landskommunerna, och det är dessa, vi kalla
städer i rättslig mening. Äfven kunde det inträffa, att en stad uppväxte på en hittills
obebodd plats, som genom förskjutning af gränsen eller ändrad riktning af handels-
vägen eller andra förhållanden blifvit en medelpunkt för samfärdseln. I allmänhet
kan man icke närmare bestämma tiden för städernas uppkomst. Landskommunens
sammanslutning till ett stadssamhälle har försiggått olika i olika land, men vissa drag
i denna öfvergång äro gemensamma. I Tyskland var denna process fullbordad i det llrte
århundradet. De anläggningar af befästa platser, som försvarades genom noga reglerad
vakttjenst af underlydande bönder från Henrik I:s och hans efterträdares tid, voro
ännu inga stadsanläggningar, men de hafva i enstaka fall gifvit upphof till städer.
De på platsen bosatta handtverkarne och köpmännen yrkade naturligtvis på ökade
rättigheter för orten, hvartill kom, att orten besöktes af handtverkare och köpmän,
som drefvo affärer på marknaderna, och af de närboende godsegarnes ministerialer,
som på sådana orter mottogo böndernas leveranser till manskapets underhåll.
Dessa uppgingo visserligen icke i stadsmenigheten, men de bidrogo att öka ortens
liflighet.
Lifligare marknadshandel och utbildningen af en marknadsrätt genom privilegier,
häfd och lagstiftning hafva varit en viktig faktor i städernas bildningsprocess, men
det fanns många marknadsplatser, som icke voro städer. Kanske också ortens
befästningsverk voro af större betydelse än dess marknadshandel. De fordrade en
massa arbeten och uppoffringar, framkallade nya samfundsbildningar och väckte
genom ansvarsfulla uppgifter den ökade och mångsidigare verksamhet, som skiljer
lifvet i staden från det lugnare lifvet i byn. Till sist och framför allt: med murarne
uppstod en ny försvarskraft, som ställde borgaren vid sidan af det högre, vapenföra
samhällslagret och höjde honom öfver bonden, som blifvit utan vapen. Hvarje stad
var icke en fästning, och hvarje borg var icke en stad, men de flesta städer voro
befästa och hade i sina befästningsverk en källa till ny styrka. Torg och mur äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
