Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Pastorat och präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 G. KAUFMANN, KEJSARDÖME OCH PAFVEDÖME INTILL 13:DE ÅRHUNDRADETS SLUT.
det t. ex. i det 13:de och 14:de århundradet tio pastorat, och vid alla kyrkorna läto
pastorerna gudstjensten och själavården ombesörjas af »ställföreträdare med dålig
aflöning». Endast för en församling (S:t Andreas) kan nian icke bestämdt påvisa
detta bruk. Om församlingen S:t Aurelia veta vi, att den redan 1217 förenades
med »Thomaskapitlets bord». Dess inkomster tjenade alltså till att än rikare
utrusta dessa förnäma kanikers bord, och Aureliaförsamlingens själavård öfver-
lemnades åt en vikarie. Tre pastorat, Domen, S:t Thomas och Jung S:t Peter,
tillhörde kollegiatstift af världsliga medlemmar och S:t Stefan ett stift för adliga
damer, och de öfriga kyrkornas prebenden blefvo under loppet af det 14:de århundradet
efter Aureliakyrkans mönster förenade med kollegiatstift med undanlag måhända
endast af S:t Andreaskyrkan. Om kyrkherren i Andreaskyrkan själf förrättade
gudstjensten, eller om han också endast uppbar inkomsterna och lät tjensten skötas
af vikarier under längre eller kortare tid, därom fattas oss underrättelser. I hvilket
fall som helst liknar Strassburgs kyrkoväsen mera en prebendemarknad än en
anstalt för kyrklig själavård. Detta intryck förstärkes ansenligt, om man betraktar
tillsättandet af kanikbefattningarne vid de tre stiftskyrkorna Domen, S:t Thomas och
Jung S:t Peter samt tillika det lif, som kanikerna förde. I domkapitlet upptogos i det
13:de århundradet - sannolikt var förhållandet detsamma redan tidigare - endast
grefvar och friherrar, icke ens medlemmar af de dock så ofta mäktiga ministerial-
släkterna. Påfven Gregorius IX har 1231 genomdrifvit upptagandet af en icke
adlig präst och därvid uppställt den riktiga grundsatsen, att det vid besättandet af ett
andligt ämbete icke komme an på adlig börd, utan på ett dygdigt lefvenies adel, men
han har icke ens gjort ett försök att principiellt uphäfva domkapitlets förmenta rätt.
Kollegiatstiften S:t Thomas och S:t Peter innehades mestadels af patriciersöner i
Strassburg. Invalen skedde regelbundet med hänsyn till släktskapsförhållanden o. d.
En familj, som en gång fattat fast fot i domkapitlet, kunde under normala förhållanden
bibehålla sig där i århvindraden, och sålunda finna vi t. ex. namnen Geroldseck,
Ochsenstein, Lichtenberg, Kyburg, Rappoltstein och Tierstein i en oafbruten upp-
repning företrädda under århundraden i domkapitlet. De flesta kanikerna i dom-
kapitlet »kunde kalla hvarandra kusin. Mycket ofta sutto två, icke sällan tre
bröder i kapitlet». Vid bortgifvande af befattningar, särskildt de högt aflönade
dekan- och domprostvärdigheterna, uppstodo ofta häftiga strider mellan de stora
släkterna, icke sällan vilda fejder. Så skedde år 1338 och åter 1370-1372. Elsass’
mäktigaste familjer och staden Strassburg deltogo i en fejd, som rörde frågan,
huruvida en Ochsenstein eller en Kyburg skulle hafva domprostbefattningen. Liksom
i det 16:de och 17:de århundradet huset Bayern och äfven andra furstehus ansågo
vissa biskopsdömen som ett slags apanage för de yngre prinsarne, likaså ansågo
dessa grefvar och herrar domkapitlets feta prebenden som ett byte, som tillhörde
deras familjer. De kyrkliga intressena trädde därvid helt och hållet tillbaka.
På samma sätt stod det till i andra kollegiatstift. Då nu samtliga pastoraten i
Strassburg så när som på ett voro förenade med dylika stift, så voro de alla ställda
i familjeintressenas tjenst. De voro på sätt och vis sekulariserade. De egentliga
själasörjarne - vikarierna och mässförrättarne - i Strassburgs kyrkor rekryterades
ur handtverkarklassen, hvarjämte äfven främlingar hade tillträde till dessa platser.
De voro svagt aflönade, åtminstone om man tager hänsyn till de strassburgska
kyrkornas rikedom.
Ser man tillbaka på denna utveckling, är det två iakttagelser, som tränga sig
fram. Den första är, att de reformer, som inskränkte konungarnes inflytande på
biskopsutnämningarne, företrädesvis blifvit af cluniacenserna, Gregorius VII och
hans efterföljare och partigängare motiverade med det klagomålet, att kyrkan blifvit
lidande under detta inflytande. Men missbruket att hopa andliga ämbeten och
prebenden i en och samma hand och att bortgifva dem för gunst och penningar
aftog icke efter Gregorianernas seger, utan snarare tilltog högst väsentligt, framför
allt i det 13:de århundradet. Under Ottonerna och kejsarne af frankiska huset sörjdes
bättre och sakligare för besättandet af de högre andliga ämbetena än efter iiivestitur-
striden, särskildt i det 13:de och 14:de århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
