Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Korstågens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
centius IV, ehuru det då gällde att bringa hjälp till den i Egypten svårt ansatta
kristna hären, dylika fakta gjorde med nödvändighet ett mycket starkt intryck. Det
allra starkaste intrycket gjorde måhända det förhållandet, att kejsar Fredrik II genom
påfvens angrepp kvarhölls i Italien, då mongolerna 1241 inbröto i Tyskland. Han
vågade icke lemna Italien, skref han till Tyskland, emedan han måste befara, att
påfven skulle falla honom i ryggen liksom den gången, när han dragit till det heliga
landet.
Sålunda medförde korstågen en väsentlig förändring i det kyrkliga tänkesättet,
framför allt det kyrkopolitiska. De stärkte den uppfattning, som redan var rådande
till följd af påfvarnes allmänna, på världslig vinning så starkt riktade politik. Påfvarnes
åtgöranden och prästerskapets anspråk blefvo föremål för en mera klarsynt och
medveten kritik. Personer från alla land och sedan det 12:te århundradet bland
dem många med lärd utbildning kommo i tillfälle att med verkliga sakförhållanden
jämföra påfliga uttalanden och det under omständigheter, som uteslöto h värj e åter-
hållsamhet och tvingade till att uppvisa och betrakta förhållandena ohöljda. Visser-
ligen erkändes den allmakt, som påfvarne påfordrade, än mera i det 13:de århund-
radet. Den kanoniska rättens system utbildades i denna anda, och teoretiskt
utsträcktes påfvens myndighet i det oändliga, och det icke blott gentemot den
världsliga makten utan äfven gentemot de öfriga biskoparne. Domkapitlens och
menigheternas valrätt, för hvars frihet Gregorius VII hade lössläppt det llrte och 12:te
århundradets revolution, förvandlades af Innocentius III till den tarfliga rätten att
framställa en postulation, d. v. s. anhållan om en viss utnämning. Bonifacius VHIrs
omåttliga anspråk voro endast konsekvenser af det 13:de århundradets påfliga
politik. Till och med Thomas af Aquino, som dock är att räkna bland de mera
måttfulla representanterna för de kuriala anspråken, tillerkände i den betydelsefulla
skriften De regimine principum påfven en öfverhöghet öfver alla jordens furstar,
äfven öfver kejsaren, och Augustinus Triumphus skref i början af det 14:de århundradet,
att det vore dåraktigt att vilja skilja mellan jordiskt och andligt. Med makten öfver
de andliga tingen hade påfven ock erhållit makten öfver de världslige. För påfvarne
.fordrades alltså
samma ställning,
som kaliferna hade
haft. Men i samma
ögonblick, som de
under Bonifacius
VIII syntes skola
uppnå denna ställ-
ning, föllo de i
händerna på en
furste, en af denna
världens store, som
i teorien voro dem
underdåniga. Gent-
emot läran om påf-
vens allmakt bibe-
höll sig också det
germanska ko-
nungadömets och
den romerska rät-
tens anda och slutli-
gen också en icke
så obetydlig del
af biskopsämbetets
»i m^u^aimieie^ Ro Ludyi IX rf Frankrike t korset
forna sjalfstandig- . . ^ . ö
, _ !: ._° -
het. I de politiska
Miniatyr ur drottning Johanna II:s
af Navarra (f 1349) Livré d’henres.
skrifterna från dessa
tider råder redan
en ganska modern
anda, som också
reste sig mot de
anspråk, som påf-
varne härledde ur
Konstantins före-
gifna donation eller
lyckades genom-
drifva med en
skolastisk tolkning
af bibelställen. Just
öfverdrifterna i de
klerikala anspråken
och dristigheten i
användningen af
de medeltida meto-
derna i bevisfö-
ringen bidrogo till
att befria världen
ur dessa bojor. Och
korstågen hafva i
hög grad med-
verkat härtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
