Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Korstågens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
G.1KAUFMANN, KEJSARDÖME OCH PÅFVEDÖME INTILL 13: DE ÅRHUNDRADETS SLUT.
till korstågen: religiositetens sinnliga art, äfventyrslusten, behofvet af en ridderlig
form för kyrkoboten och den öfverflödande mängden af adligt folk utan sysselsättning,
alla dessa faktorer i det ll:te och 12:te århundradets korstågsrörelse förefunnos
ännu i det 13:de århundradet. Under loppet af det 12:te och 13:de århundradet
tillkommo ytterligare sjöstädernas handelsintressen, särskildt i Italien. De gjorde
gärna stora uppoffringar, för att de kristna makterna måtte fatta fast fot i Syrien
och Egypten, och för att gynnsamma handelsfördrag med de muhammedanska
staterna måtte komma till stånd. Intresset för dessa tåg hölls alltså vid lif, och
påfvarne vidblefvo att predika korståg.
Det var en lät nåd för de kristne, att muhammedanerna äfven i det 12:te och 13:de
århundradet voro söndrade sinsemellan, och att deras östra riken med de glänsande
städerna Samarkand, Herat, Merv o. a. blefvo förstörda af mongolerna under Djin-
gis-kän. Det oaktadt hade bland alla korståg ounder denna perioS endast kejsar
Fredrik II:s 1228-1229 någon större betydelse. År 1238 förberedde kejsaren ett nytt
tåg för det följande året, då de 1229 med sultanen afslutade fördraget gick till ända.
Men då påfven lade stora hinder i vägen för honom och 1239 till och med afslöt
ett offensivförbund med Milano och andra städer emot Fredrik, så kunde han icke
lemna Italien.
Scener från det första korståget.
Glasmålningar, i S:t Denis, starkt restaurerade.
Såsom de sista korstågen plägar man beteckna de härfärder, som företogos af
Ludvig IX af Frankrike. Konung Ludvig hade 1248 med en stor flotta begifvit sig till
Cypern och 1249 eröfrat Damiette, den starka sjöfästningen, som öppnade tillträdet
till Egypten. Men då råkade han i fångenskap jämte återstoden af krigshären, som
var starkt decimerad genom sjukdomar. Kejsar Fredrik hade varit färdig att bringa
honom hjälp, och i likhet med honom var det många, som beskyllde påfven
för att genom sina angrepp hafva hindrat kejsaren från denna hjälpsändning och
sålunda hafva vållat olyckan. Mot en dryg lösepenning och återlemnande af Damiette
återfick konung Ludvig friheten jämte en liten skara och höll ut ännu tre år i
Syrien utan att dock kunna uträtta något väsentligt. År 1270 tog hän åter korset,
men drog icke till Syrien och Egypten, utan mot Tunis, där han efter några fram-
gångar i början led stora förluster genom en farsot, som slutligen bortryckte honom
själf. Korstågstanken tyckes här liksom i fråga om tåget mot Konstantinopel hafva
varit starkt påverkad af biafsikter. Detta missbruk framträdde i ännu gröfre
form i de talrika fall, då korstågen endast voro maskerade eröfringståg. Att eröf-
ringstågen mot de hedniska slaverna öster om Elbe och mot preussarne och litauerna
betecknades som korståg för att vinna deltagare och understöd genom kyrkliga
medel, låter försvara sig, men på intet sätt kan det försvaras, att korståg predikades
i konflikter sådana som den mellan ärkebiskopen af Bremen och stedingerbönderna
(1232-1234), eller att påfven i alla kyrkor lät predika korståg mot kejsaren. Endast
långsamt frigjorde sig människorna från de föreställningar om öfvermänsklig auktoritet,
som omgåfvo påfven. Detta tänkesätt var alltför fast rotadt. Men hela förloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
