Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Påfvarne och staden Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTGÅNGEN AF KAMPEN MELLAN DE BÅDA UNIVERSALMAKTERNA.
255
Den konstantinska donationen.
Freskomålning i kyrkan S. S. Quattro coronati i Rom.
och lemna Rom. Då förband sig påfven med de mäktiga herrarne, som genom
demokratiens utveckling blifvit undanträngda från sin forna maktställning, men
staden lyfte sig då till ännu större anspråk. Den uppfordrade den tyske konungen
Konrad III, att hans skulle komma och förena sig med densamma och återupprätta
samma herravälde öfver världen, som kejsarne Konstantin och Justinianus hade
utöfvat. Den vid de uppblomstrande juristskolorna till nytt lif återuppvaknade
romerska rättens anda, öfvermodet hos en uppatsträfvande stadsdemokrati, som kände
sig företräda en stor framtid, förbittringen öfver prästernas och munkarnes makt-
lystnad och girighet och deras sedliga fördärf, allt detta förenade sig till en oerhörd
anspänning af krafterna, som utlöste sig i ett våldsamt utbrott. Påfven och hans
anhängare förmådde icke underkufva Rom. I åratal irrade Eugenius III (1145-1153)
omkring i främmande land. Men kejsarne af det hohenstaufiska huset, Konrad III
lika litet som Fredrik Barfcarossa, kunde icke besluta sig för att åsidosätta de gamla
formerna för det kejserliga regementet och påfvens forna ställning eller inlåta sig
på förhandlingar med den lika oroliga som anspråksfulla romerska demokratien.
Konrad lät sakerna hafva sin gång. Han lofvade väl att komma påfven till
undsättning, men korståget och förhållandena i Tyskland hindrade honom. Fredrik
Barbarossa utlemnade Arnold af Brescia till påfven Hadrianus IV. Det skedde
under kejsarens första tåg till Rom 1155. Arnold hade till följd af en motrevolution
måst lemna Rom och därvid fallit i kejsarens våld. Påfven lät hänga honom,
bränna liket och strö askan i Tibern.
På tåget till Rom möttes Fredrik I af senatens utskickade, som talade stora ord
om Roms anspråk på väldsherraväldet, om stadens rättigheter och konungens
plikt att skydda densamma mot barbarernas, d. v. s. den tyska härens, raseri.
Fredrik lär hafva stolt tillbakavisat dem, besatte Peterskyrkan och dess omgifning,
lät kröna sig och nedslog ined kraftig hand ett uppror af romarne. Genom dessa
Fredriks åtgöranden, utlemnandet af Arnold af Brescia och romarnes svåra nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
