Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Kejsar Fredrik II och hans efterträdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTGÅNGEN AF KAMPEN MELLAN DE BÅDA UNIVERSALMAKTERNA.
233
Men det var icke kejsaren, som räddade Tyska riket från denna oerhörda förlust
i landområde, utan landsfurstarne, och det var icke konungadömet, som därur hemtade
ny styrka, utan just samma furstar.
Man måste betona detta med all skärpa, men man får därför knappast förebrå
Fredrik II. Denna utveckling af den furstliga makten hade redan sedan två gene-
rationer framträdt med en sådan styrka, att till och med Fredrik I Barbarossa blott
genom nog så betänkliga eftergifter kunnat komma till rätta därmed, såsom framför
allt framgår af hans förhållande till markgrefven af Österrike och Henrik Lejonet.
Och Fredrik II förfogade i Tyskland icke på långt när öfver de maktmedel, som hade
stått Barbarossa till
buds. Därtill hade
kurians makt och
anspråk väsentligen
ökats gentemot
konungen.
Fredrik II måste
medgifva påfvarne,
hvad de aldrig vå-
gat begära af Fred-
rik I. Dock har
Fredrik II genom
dessa medgifvanden
icke kunnat köpa
freden med kurian,
hur mycket han än
eftersträfvade den.
Striden påtvingades
honom och förtärde
hans krafter. Den,
som lugnt besinnar
detta, kan omöjli-
gen förebrå kejsar
Fredrik II, att han
icke höjde den tyska
konungamakten öf-
ver den furstliga
makten eller be-
kämpade den dan-
ske konungen.
Kejsar Fredrik II som korsfarare.
Miniatyr ur en handskrift i Vatikanen.
Därtill kommo
personliga förhål-
landen. I den nor-
mandiska staten
Neapel-Sicilien och
i rikets och sin
familjs besittningar
och rättigheter i
Italien såg Fredrik
det väsentliga un-
derlaget för sin
makt, i hvarje fall
det förnämsta fältet
för sin verksamhet.
Fredrik II var också
italienare till bör-
den liksom hans
moder Konstantia,
som till och med i
sicilianernas kamp
mot hennes gemål
icke kunnat förneka
sina italienska sym-
patier. Hans fader
Henrik VI var vis-
serligen tysk till
börden, men sin
förnämsta kraft
hade han egnat den
normandiska staten
och Italien, som också utgjorde grundvalen för hans politiska beräkningar.
Fredrik II var ännu icke tre år gammal, då hans fader Henrik VI dog i Messina,
och påfven Innocentius III utnyttjade änkekejsarinnans nödställda läge för att från-
rycka henne de förnämsta af de rättigheter, som tillkommo härskarne af Sicilien.
Han påtvingade henne ett koiikordat, hvarigenom Siciliens kyrkliga angelägenheter,
framför allt tillsättandet af biskoparne, så godt som fullständigt lades i påfvens hand,
och vidare ett länsbref, som till konungens nackdel gjorde ändringar i den norman-
diska statens politiska afhängighet och Roms landshöghet. Påfvens representanter,
som skulle öfverbringa detta länsbref, funno henne kanske ej i lifvet. Den 19 november
1198 befriade henne döden från de bekymmer, som kronan medförde. Påfven Inno-
centius III öfvertog förmynderskapet för gossen, som redan hade krönts till konung
af Sicilien, men han vakade icke med trohet öfver honom och hans intressen. Den
kunglige gossen föll i främlingars våld, och kunglighetens anseende led betydligt
under denna tid. Vid 14 års ålder förklarades Fredrik myndig, och under loppet af
det följande året (1209) förmäldes han med den långt äldre änkan efter konungen af
Ungern, en dotter af Aragoniens konung. Vid 16 års ålder (1211) var han fader till
en son och mottog en deputation af tyska furstar, som erbjödo honom kronan. Fredrik
Världshistoria IL 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
