Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det östromerska riket 867-1261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTROM OCH UNGERN.
215
Vy öfver Konstantinopel på
de östromerska kejsarnes tid.
Efter Beylié, L’habi-
tation byzantine.
bondeståndet eller skapa ett sådant, där det saknades. Efter de ofta en länge tid
pågående ödeläggelserna blefvo också stora ytvidder disponibla för nyodlingar, men
med den kännedom, vi hittills vunnit om dessa förhållanden, är det ej lätt att döma
om framgången af dylika försök. På stora områden huserade barbarer utan kultur,
hvilka lefde af ett primitivt åkerbruk eller drefvo omkring som nomader, hvarje
ögonblick beredda att genom rof ersätta, hvad de icke kunde ernå genom arbete.
Medan det öfre förfinade samhällslagret upprördes af modefrågor och teologiska
problem, var massan af befolkningen försänkt i ett andligt mörker och fjättrad af
råa seder och forntida vidskepelse. Denna brist på bildning hindrade den dock
icke från att deltaga i våldsamma uppträden och borgerliga krig, hvartill ofta de
teologiska partiernas konflikter urartade. Å andra sidan funno de s. k. bildade,
trots många ryck af fritänkeri och lust för begabberi, behag i yttre ceremoniväsen
och legender, som till sist föga höjde sig öfver hedendomen och bevarade månget
drag af folktron. På detta sätt kunde kyrkan i sig upptaga bägge grupperna, den
råa massan och de öfver sin bildning uppblåsta kretsarne. Jämte det grekiska
riksspråket och jämte medvetandet att vara representanter för grekisk kultur och
romersk ära utgjorde kyrkan en tredje, synnerligen stark länk i den kedja, som
sammanhöll dessa till ras och kultur så olika folkmassor till en stat och till en
inom denna stat uppväxande nation, Den genom hela perioden utsträckta striden
om primatet mellan patriarken i Konstantinopel och biskopen i Rom erhåller ur
denna synpunkt en nationell betydelse.
Ända till Karl den Stores kejsarkröning gällde Rom som en den östromerske kej-
saren underordnad stad, men redan i det 8:de århundradet gjorde sig Rom oberoende
af Konstantinopel under inflytande af bildstriden och med hjälp först af langobarderna
och sedan af frankerna. Karl den Stores kejsarkröning var afslutningen af den
process, genom hvilken Rom och dess biskop löste sig ur det undersåtliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
