Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
143
som öfvat tvång mot Gottschalk, om det var abboten i Fulda, den berömde Hrabanus
Maurus, eller Gottschalks egna anhöriga. Abboten ålades edgång. Han skulle
erlägga böter, om han befanns skyldig. Denna ed gaf anledning till den förkla-
ringen af Gottschalks vänner, att enligt saksisk lag en saksare endast genom en
saksares vittnesmål, ej genom vittnesmål af en främling kunde gå förlustig sin frihet.
Man kan ej rätt finna, hvad detta hade för betydelse för frågan om Gottschalks
befrielse, som ju blifvit afgjord genom synodens beslut. Men själfva sakförhållandet
är belysande för de slitningar, som det tyska folkets då begynnande bildningsprocess
hade att öfvervinna.
Mot synodens beslut besvärade sig abboten hos kejsar Ludvig den Fromme med
den invändningen, att den icke kunde förlora adelskap och frihet, som bekände sig
som Kristi tjenare. Munkståndet vore icke ofrihet. Den, som sade så, sträfvade
blott att göra munk-
ståndet förhatligt i fol-
kets ögon. På riks-
dagen i Worms, som
tillika var rikssynod,
afgjorde kejsar Lud-
vig, att Gottschalk
skulle förblifva munk,
och däraf följde som
en allmän grundsats,
att föräldrarne voro
berättigade att be-
stämma sina barn för
klostret. Gottschalk
fogade sig nu och
fördjupade sig med
hela styrkan af sin
eldiga själ i studiet af
kyrkofäderna, sär-
skildt Augustinus,
hvars predestinations-
lära han sökte åter-
upplifva i all dess
stränghet. Han råkade
därigenom ånyo i en
häftig strid med sin
forne abbot Hrabanus.
Kejsar Ludvig II och påfven Nicolaus I.
Miniatyr från det 9:de århundradet ur Charlularium
Prumiense i Stadsbiblioteket i Trier.
Denne hade under
tiden blifvit ärkebi-
skop af Mainz och
förstod att sätta kyr-
kans hela makt i rö-
relse gentemot den
djärfve munken. Då
Gottschalk icke ville
upphöra att verka för
sina djupsinniga spe-
kulationer, dömdes
han till lifstids kloster-
fängelse först af en öst-
frankisk synod i Mainz
848, och sedan 849,
ännu en gång af en
västfrankisk synod i
Quierzy under ledning
af Hinkmar af Reims.
Några årtionden förut
hade Gottschalk san-
nolikt funnit krigarens
död på slagfältet i strid
om land och byte, nu
offrade han sitt lif för
den fria öfvertygelsens
rätt, och sitt mål sökte
han vinna med den mänskliga spekulationens vapen. Men hans anförvanter och
massan af folket stodo i det stora hela kvar på forntidens ståndpunkt i Iraga om
lefnadsvanor och tänkesätt.
Denna motsägelse, denna slitning i folkets hela lif är en väsentlig faktor att taga
med i räkningen, då det gäller de i mycket obegripliga händelserna i medeltidens
historia. I detta motsatsförhållande låg också en af anledningarne till den skarpa
motsättningen mellan andliga och lekmän, särskildt på rättsväsendets område, som
påverkade och i vissa afseenden behärskade utvecklingen af medeltidens standsvasen
och sociala förhållanden. Men de svårigheter och bristfälllgheter, som voro forbundna
med denna motsägelse i folkens lif vid denna tid, få icke fördunkla blicken tor den
brokiga rikedom, upphöjdhet och skönhet, som infördes i folklifvet och landskaps-
bilden genom de kyrkliga organisationerna med deras lärda studier och byggnads-
verk och hela det lefvande lifvet därinom, som var uppfylldt af ädla och milda tankar
och syften, om icke alltid i utöfningen så dock i ideen och afsikten. Just kyrko-
och klosterbyggnaderna måste väsentligen hafva gifvit ett rikare innehall ät bilden
af framför allt de saksiska land, som Karl underkufvat, men äfyen af de andra
delarne af det frankiska riket. Vägarne och broarne, som ledde till klostret, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
