Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Påfvedöme och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅFVEDÖME OCH KYRKA.
121
Det inre af kyrkan San Clemente i Rom med arkitektoniska detaljer från den
gammalkristna basilikan.
Efter fotografi af Fratelli Alinari, Florens.
var bl. a. tre syrier, en thracier, en sicilianare och två greker, allt bevis på Orien-
tens öfvervikt. Vid denna tid uppblossade ånyo striden med Konstantinopel och
begynte de angelsaksiska konungarnes pilgrimsfärder till Rom och verkade den
iro-skotska (genom biskop Kilian) och angelsaksiska missionen i Tyskland under
anslutning till påfvedömet. Särskildt den senare missionen blef betydelsefull. År 692
uppenbarade sig Willibrord vid Tibern för att för fortsättningen af sitt omvändelse-
verk bland friserna erhålla påfvens tillstånd och välsignelse. Denne var då Sergius I
(687-701), som fyra år senare vigde honom till ärkebiskop. Helt annorlunda var
det i Västern och Östern, ty på det förra stället uppstodo förvecklingar med den
själfständiga spanska kyrkan, och på det senare sammanträdde en synod, som i flere
afseenden uttalade sig mot den romerska traditionen. Biskopen i Konstantinopel
erhöll den romerske biskopens företrädesrättigheter och rang. Då påfven satte sig
däremot, ville kejsaren låta fängsla honom, hvilket emellertid misslyckades. Den
byzantinske gesanten fick vara glad att komma undan med lifvet. Af ven Aquileja
fogade sig slutligen. Försöken att frigöra sig från Österlandet trädde allt tydligare i
dagen. Alla kejsarens ansträngningar att tvinga de följande kyrkofurstarne i Rom
till eftergift strandade, tills påfven Konstantin (708-715) slutligen dock bekvämade sig
att resa till Bosporen. Han var den siste påfve, som företagit denna resa. Han
hade sannolikt försonat sig med kejsaren, då denne störtades af Phillipicus Bardanes,
som sökte återinföra monoteletismen. Men snart dukade tyrannen under, och hans
efterträdare utverkade en undfallande skrifvelse af patriarken.
Från år 715 till 731 satt Gregorius II på den apostoliska tronen, en man, som
sökte likna sin store företrädare icke endast till namnet. Under hans pontifikat
inträffade i Konstantinopel en afgörande förändring. Där kom med Leo Isauriern ett nytt
Världshistoria II.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
