Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Germanernas kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i KRM AN KRN AS KU LT L K.
ärftligt stånd (jfr hirden).
Männen i följet lolvade
trohet och lydnad och
iingo därvid stundom
kronogods sig anvisade,
tills ur förläningen af
kronogods mot fastställda
förpliktelser det karoling-
iska rikets länsväsen
uppstod med dess olika
former af vasallitet och
beneficialväsen. Därtill
kom den immunitet, som
förlänades af konungen
förmedelst privilegier. Van-
ligen bestod den i befri-
else från all lydnadsplikt
gentemot den kunglige
ämbetsmannen inom gref-
skapet.
Utom konungen hade
äfven menigheten, samlad
på ting, samt godsherrar-
ne domsrätt. Häradets
rättsförhandlingar leddes
af grefven på tingsplatsen
under bar himmel. När-
varande voro alla värn-
pliktiga, till myndig ålder
komna fria män af ofläc-
kad heder. Vid hofvet
höll konungen samman-
komster, vid hvilka dom
fälldes af de tillstädesva-
rande stormännen, i Eng-
land kallade »de vise»
(witan). De kunde natur-
ligtvis blott befatta sig
med viktigare ärenden,
hvarförutom man hade
rätt att från lägre instans
vädja till konungens dom.
Det rättsliga förfarings-
sättet bar redan nu de
drag, som det sedan bi-
behöll genom hela medel-
tiden. Det var offentligt, muntligt och strängt formellt. Det minsta formfel omöjliggiorde
målets fullföljande. Parterna trädde själfva i förgrunden domaren hade blott att öfver-
vaka, att allt gick riktigt till. Eden gällde som regelrätt bevisningsmedel, gudsdomen
som ett utomordentligt sådant. Eden afgafs merendels af den anklagade med biträde af
edgärdsmän. Annorlunda var förhållandet hos västgöterna med deras romaniserade
åskådning. Där sökte domaren utfinna sanningen ur parternas påståenden och svaro-
mål och genom vittnen. I äldre tider fälldes dom af alla tingsmedlemmar, senare
blott vid lagtima ting, under det att vid de urtima detta tillkom bisittarne, lagkloka
män, som helt och hållet ersatte tingsmenigheten. Parterna hade rätt att klandra
domen genom en symbolisk handling, som innebar en anklagelse mot den dom-
fällande myndigheten, och utgången af denna process återverkade på den ursprung-
Början af företalet till lex salica
Originalet i Stiftsbiblioteket i S:t Gallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
