Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 9. Frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidsträckta besittningar blefvo honom fråndömda af fadern. Pippin dog. Nu hade
hofvet för afsikt att rent af fördrifva den yngre Ludvig och försona Lothar med
Karl för att dela riket mellan dem. Ett fälttåg mot den yngre Ludvig tvingade denne
att liksom redan en gång förut sätta sig i säkerhet i Bayern. Då inträffade på
riksdagen i Worms år 839 försoningen mellan Lothar och fadern och rikets delning
mellan den förre och Karl. Endast Bayern förbehölls åt den yngre Ludvig. Karl
fick den västra hälften och Lothar den östra tillika med Italien. Ännu pågick krig
med Pippins son Pippin II för Aquitaniens skull, då den yngre Ludvig höjde upprorsfanan
för att sätta sig i besittning af den honom tillkommande andelen. Liksom
förra gången var fadern öfverlägsen. Sonen måste fly undan för honom till slaverna,
då fadern insjuknade och dog i Ingelheim den 20 juni 840. Strax före sin död hade han gifvit
befallning, att regalierna skulle öfversändas till Lothar. Riket var stadt i upplösning och
hemsöktes därtill af nordmännen.
 |
Kejsar Lothar I.
Miniatyr ur kejsarens evangeliebok i Nationalbiblioteket i Paris. |
Knappt hade Lothar fått bud om sin faders död, förrän han på grund af familjelagen af 817
framställde anspråk på hela riket jämte kejsarvärdigheten. Naturligtvis kunde detta endast med
våld genomföras. Alltså marscherade han mot Ludvig. Men då han vid Mainz påträffade
denne med en stark här, öfverenskom han om ett stillestånd med honom för att vända sig
mot Karl, som han fann vid Orléans. Äfven här undvek han ett afgörande och afslöt ett fördrag,
enligt hvilket Karl skulle bekomma Aquitanien med närmaste område. Emellertid hade Ludvig låtit
hylla sig af tyskarne på andra sidan Rhen, men öfverrumplades snart af Lothar och måste
åter taga sin tillflykt till Bayern. Då Ludvig sålunda tycktes oskadlig, gick det
nu ut öfver Karl. Häraf begagnade sig Ludvig och Karl till att å sin sida förena sig mot den
gemensamme fienden. Under det man å ömse sidor stod beredd till strid, gjordes förnyade
försök till underhandlingar. Dessa vacklade fram och åter, afbrutna som de voro genom
krigsrörelser, tills det den 25 juni 841 kom till en blodig
slaktning vid Fontanetum (förmodligen Fontenoy-en-Puisaye). Lothar besegrades,
men äfven bröderna ledo svåra förluster. Härmed hade Guds dom fällt utslaget, och
det alldeles mot ideen om ett odelbart romerskt kejsardöme.
Länge hade inverkan af Karl den Stores herravälde och fruktan för de oöfvervinneliga
frankerna tillbakahållit inre och yttre fiender. Men uppmuntrade genom
de sönderslitande inre striderna, vågade de sig ånyo fram. Danskarne, slaverna och
saracenerna trängde in öfver gränserna under plundring och förödelse, och i Sachsen
utbröt ett farligt bondeuppror. Laglöshet och våldsdåd ökade oordningen och eländet.
Hungersnöd rasade. Kronans anseende sjönk hastigt, men bredvid och öfver
henne höjde sig stormännens makt. Det hade tydligen varit deras förtjenst, att man
hittills undvikit verkliga fältslag; efter Fontanetum fingo de mera än nog af dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0115.html
