Världshistoria / Medeltiden / 85 (1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frankiska riket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befogenheter utom i Kyrkostaten, som numera stod under kejsarens lydno. Romarne voro
nu hans undersåtar, och bland dem var påfven den förnämste, åtminstone enligt sin
egen uppfattning. Men i alla fall uppfattades numera den frankiske konungen som
Konstantins efterträdare, som ett öfvermänskligt väsen med kejserliga anspråk på världs-
välde och obegränsad, helig myndighet.

Karl gjorde icke det eviga Rom till hufvudstad, utan förlade rikets tyngdpunkt
inom germanskt område. I hjärtat af det åt öster starkt utvigade riket, i Rhenlanden
och särskildt i Aachen, uppehöll han sig mestadels, ja det sistnämnda blef rent af
residens under de sista åren af hans lefnad. Det blef rikets ekonomiska, politiska,
kyrkliga och ventenskapliga medelpunkt. I Aachen reste sig ett af pelare uppburet,
färgskimrande kejserligt palats och ofvan detta den kupolprydda domen. Det förra
var en medelpunkt för den rent världsliga förvaltningen, den senare
en stolt symbol af rikskyrkan. Riksförsamlingarne plägade sammanträda
i Aachen, och här mottogos de främmande sändebuden, såsom från
Konstantinopel, Bagdad och Cordoba. Det tyska Aachen var fullt
afsiktligt ställdt som motsats till det latinska Rom. Roms örn blef det nya
germanrikets vapen. Framtiden tycktes tillhöra den germanska anden.

Det yttre af domkyrkan i Aachen. Endast den kupolprydda rundbyggnaden härstammar från den karolingiska tiden. Efter fotografi af Königl. preussische Messbildanstalt.

Men i själfva verket hade det frankiska riket redan öfverskridit höjdpunkten.
Trycket af monarkiens storhet blef för starkt för dess statsväsen, och Karls
världspolitik påskyndade upplösningen. Ännu hade riket en småstatsförfattning och
saknade aflönade ämbetsmän och besoldad krigsmakt. Detta kunde ej fortgå, då fordringarne
alltjämt stego, och gränserna utflyttades allt längre. För den skull sökte konungen
underlätta värnplikten genom uppbådens utgörande efter förmögenheten och tingsplikten
genom utbildning af ett domarstånd (Schöffen). Likväl dukade de små och
medelstora jordegarne massvis under för de tryckande bördorna. Grefvarnes godtycke
och roflystnad påskyndade den sociala omhvälfningen och gjorde otaliga människor
beroende af de makthafvande. Prästen lärde, att man förvärfvade sig lön i himmelen,
om man öfverlät sin egendom till kyrkan. Ju mera bonden utarmades, dess mera
växte de store i höjden, såväl de världslige som de andlige. Visserligen höll
konungen dem inom skrankorna genom vasallskapets band och genom sin personliga
myndighet, men trots allt visade sig mot slutet af hans regering betänkliga spår af
tillbakagång såväl i den allmänna säkerheten som ordningen. Redan under de
närmaste årtionderna efter Karls död försvann så godt som alldeles de frie männens
härbannsskyldighet, och därmed förlorade regenten sitt säkraste stöd och blef
beroende af vasallernas godtfinnande. Härtill kommo nationella motsatser, framför allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>