DOMSLUT AF KARL DEN STORE 812. Originalet i Nationalbiblioteket i Paris. ÖFVERSÄTTNING. I Faderns, Sonens och den Helige andes namn. Karl, den af Gud krönte allernådigste kejsaren, romarnes store fridsvårdande härskare, den där förvaltar imperiet och tillika af Guds nåd är frankernas och langobardernas konung. Inför Oss i Vår hofborg i Aachen har en man vid namn Salacus framträdt och meddelat, att en man vid namn Tingulfus lofvat honom att inom 42 nätter inställa sig inför Oss för vissa rättstvisters skull. Vidare har samme Salacus i tre dagar och därutöfver, som lag säger, sökt uppskof i rättegången och å samma ort offentligen delgifvit Tingulfus själf en erinran därom, men nämnde Tingulfus har hvarken inställt sig vid denna rättegång eller sändt någon annan i sitt ställe att föra hans talan, utan i hvarje afseende visat uppenbar tredska. För den skull hafva Vi tillsammans med Våra tromän, det vill säga grefvarne Gerulf, Guntland, Hedo, Armann, Hamrich, Sicard och Rotbert, och med Iseger, Ingenold, Agmbin som ock med Acilo och Amalrich, Vår pfalzgrefve, och ännu några andra funnit för godt att fälla följande dom, alldenstund Salacus för sin del sökt uppskof i rättegången, som lag säger, och offentligen delgifvit erinran därom, under det att däremot nämnde Tingulfus hvarken inställt sig vid denna rättegång eller sändt någon annan i sitt ställe att föra hans talan, utan visat uppenbar tredska. För den skull, då Vi förnummit, att saken förhållit sig på detta sätt och blifvit på detta sätt fullföljd, att Tingulfus förfarit olagligt mot den meromnämnde Salacus, befalla Vi att han på sätt, som lagen i eder ort föreskrifver i ett sådant fall, ovillkorligen skall bota och gifva skadestånd. Jag Eldebert har genomläst och – – – Gifvet den 8 Mars i det 12:te året af vår herre Karls kejserliga regering under Kristi hägn och i det 44:de af hans regering i frankernas rike och det 38:de i Italien, i den 3:dje indiktionen, i Guds namn, Gud gifve i en lycklig stund. Amen.