Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Italien under langobarderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN UNDER LANGOBARDERNA.
55
grund, ty han var och förblef en uppkomling, som saknade folkets tillgifvenhet.
För den skull sökte han ett stöd i den hertigliga värdigheten, som han så vidt möjligt
förlänade åt anhängare och släktingar. Han dog helt plötsligt, troligen af slag, och
efterlemnade en son. Efter forngermansk åskådning var en minderårig icke berätti-
gad till tronen, och ännu lefde Bertarid, en son till Aribert. Denne hade fört
ett äfventyrligt lif i främmande land, men vände nu hem och intog|tronen (671
-688). Han var en gudfruktig, välmenande man utan förmåga att göra sig gällande.
På hans tid utformades historien om langobardernas härkomst på grundvalen af
gamla sånger, som bevarats bland folket. Bertarid jvar nog förtänksam att som medregent
upptaga sonen Kuninkpert (Kunibert) (688-700). Han hade knappt dött, förrän her-
tig Alahis af Tri-
dent gjorde uppror
och förklarade sig
för konung. Under
freden hade ko-
nungamakten för-
svagats, och dess
katolska böjelser
voro allmänt illa
tålda, hvarför den
motspänstiga her-
tigliga makten
ånyo vann öfver-
hand. Men Ku-
ninkpert samlade
en här och beseg-
rade motståndaren
i en blodig drabb-
ning. Alahis stu-
pade. Hans an-
hängare betäckte
valplatsen eller
sprängdes åtskils.
Efter en tolfårig
regering dog Ku-
ninkpert, en väl-
villig men kortsynt
furste, under hvil-
ken det kyrkliga
urkundsväsendet
blomstrade, medan
En sida ur konung Rotharis edikt,
langobardernas äldsta lagsamling.
Förminskad efter originalet i Stiftsbiblioteket i S:t Gallen.
den allmänna
oordningen tilltog.
Hans omyndige
son undanträngdes
af hufvudmannen
för den detronise-
rade linien, herti-
gen af Turin, hvars
son Aribert II (701
-712)tillkämpade
sig kronan. Grym
och misstrogen,
sökte den nye här-
skaren krossa le-
darne för motpar-
tiet, hvaremot han
sökte vinna för
sig den inflytelse-
rikaste inom det
andliga ståndet,
nämligen påfven.
Emellertid beseg-
rade slaverna fria-
ulerna, och utvid-
gade hertigen af
Benevent sitt om-
råde. Därmed bröt
olyckan in öfver
Aribert. På anstif-
tan af kuninkper-
tiska släktens parti
uppträdde hertigen af Bayern. Aribert drunknade i Ticino under flykten, och Liut-
brand besteg tronen (712-744).
Med Liutbrand kom liksom en ny anda öfver riket. Han förde det ur alla skak-
ningar till en hittills aldrig uppnådd maktställning, men hans regering blef på sam-
ma gång ödesdiger genom ,dess följder. Hans mål var Italiens enhet under lango-
bardisk öfverhöghet. Därför gällde det att nedslå storhertigarne, att eröfra de by-
zantinska besittningarne och befästa det hela genom lagstiftning. För öfrigt ville
han hafva fred med grannarne, särskildt franker och avarer. Mot dessa sträfvanden
sammanslöto sig hertigarne af Spoleto och Benevent samt påfven. Samtidigt inträf-
fade frankernas uppsving genom Karl Martell, och dessa båda män, franken och
langobarden, vinnlade sig om vänskapligt samförstånd. I den inre styrelsen verkade
Liutbrand att börja med mera genom lagar än genom vapenmakt, men snart visade
sig förhållandena i mellersta och södra Italien oförenliga med en kraftig regeringsmakt.
Resterna af kejsardömet på denna sidan om Adriatiska hafvet befunno sig i djupt
förfall och behöfde en mera nationell öfverhet, som blott kunde vara en af de tre:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
