Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Italien under langobarderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN UNDER LANGOBARDERNA."
53
Langobardkonimgen
Agilulf med följe.
Gyllene pannring till en kunglig hjälm från
det 7:de århundradet. Nu i Bargello i Florens.
Hon bestämde sig för en medlem af konungahuset, Agilulf (Ägo) af Turin. I själfva
verket skulle han som anförvant hafva varit närmast berättigad till tronen.
Agilulf slöt fred med franker och avarer, hvarigenom byzantinerna lemnades i
sticket. Hertig Ariulf af Spoleto hotade Rom, men påfven Gregorius I förmådde
honom till vapenstillestånd. Neapel belägrades, och det fasta Perugia eröfra-
des. Det hade förut intagits af exarken Romanus och återtogs nu af ko-
nungen. Nu visade sig denne framför Rom. Påfven måste köpa hans aftåg med
dryga penningar och dessutom årlig afgäld. Ett uppror i norra Italien hade
räddat de sju kullarnes stad. När detta var kufvadt, upplågade kriget ånyo.
Nu hemsöktes södra Italien med fruktansvärda härjningar, tills det lyckades påfven
att medla mellan de krigförande. Men det blef blott några års vapenhvila. Lango-
barderna trängde allt vidare och vidare och eröfrade en rad af städer, tills de slut-
ligen planerade ett anfall på Ravenna. Exarken Smaragdus uppgaf då allt mot-
stånd. Han slöt skyndsamt fred och återlemnade konungens dotter, som bortslä-
pats i fångenskap, och tillika allt byte. Men redan år 605 begynte fientligheterna
ånyo. Smaragdus köpte sig fred, hvarigenom ett bättre förhållande mellan konung
och kejsare möjliggjordes. Den förre egde nu, hvad han eftersträfvat, ett afrundadt
område, fritt från fienden tillhöriga fasta orter och sprängkilar. Kejsar Phokas var
trängd af bekymmer från alla sidor. Följaktligen kunde det land, som främlingarne
faktiskt bemäktigat sig, öfvergå till laglig besittning. Med avarer och franker rådde
godt samförstånd. Först mot slutet af Agilulfs regering blefvo dessa öfvermodiga
och gjorde ett infall i Friaul, men efter en kort framgång måste de rymma fältet
med oförrättadt ärende.
Vid sidan af dessa strider med yttre fiender gick Agilulfs verksamhet hufvudsak-
ligen ut på att stäfja hertigarnes myndighet. Det lyckades med dem i Norden, hvar-
emot Spoleto och Benevent frigjorde sig från beroendet af kronan. Theodelinda fick
stor betydelse för langobardernas rike. Hon öppnade vägen för kvinnligt inflytande
och därmed också för öfvergången till den ortodoxa läran. Hon stod i godt förhål-
lande till påfven Gregorius, och Paulus Diaconus kunde också säga: »Genom
henne vann Guds kyrka många fördelar». Hon höjde sinnet för konst och veten-
skap och sträfvade såsom fordom Theoderich att sammansmälta eröfrare och under-
kufvade. Betecknande var hennes förkärlek för staden Monza. Där lät hon år 602
inviga Johannes Döparens kyrka, rik på reliker och andra skatter. I dess närhet
höjde sig det lysande palats, där Theodelinda gaf lifvet åt tronföljaren Adonald.
Monza blef på visst sätt den katolska hufvudstaden i motsats till Pavia med
dess arianska minnen. Då kom den helige Columbanus till Italien. Han var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
