Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Östgotiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTGOTISKA RIKET. 47
KoilUllg Theoderichs palats. Mosaik i San Apollinare Nuovo i Ravenna.
gjorde han nu Rom till huvudsakliga stödje- och utgångspunkten för vidare företag.
Hela södra och största delen af mellersta Italien föllo i hans händer. Ändtligen
ryckte Vitiges upp sig, tillbakaträngde Belisarius och begynte den minnesvärda
första belägringen af Rom. En allmän stormning misslyckades, hvarför man måste
tillgripa uthungring. Men den tog tid, vintern kom och med den sjuklighet och
brist i goternas läger, allt medan en kejserlig undsättningshär närmade sig. Vitiges
afslöt då ett vapenstillestånd, som byzantinerna begagnade till att göra eröfringar i hans
rygg, tills de slutligen hotade Ravenna. För goterna återstod ej annat än att upp-
gifva sin ställning utanför Rom. Under tiden grep Belisarius alltmer omkring sig.
Han eröfrade Milano och skingrade en gotisk belägringshär utanför Rimini.
Men denna framgång var af ondo. Narses, en hög ämbetsman vid hofvet och
kejsarens gunstling, som hade anfört en undsättningshär, intogs af afund mot den
segerrike fältherren. Härigenom uppstod en brist på enighet i de byzantinska före-
tagen, som hämmade vidare framgång. I förbund med burgunderna blefvo goterna
i stånd att återtaga Milano, som de straffade med fruktansvärd stränghet. Då återkallades
Narses, och Belisarius fick fria händer att vända sig mot goternas hufvudborg Ra-
venna. Då uppenbarade sig en ny fiende i frankerna, som kastade sig öfver både
goter och byzantiner. Förhärjande sjukdomar tvingade dem slutligen att rymma
fältet. Utan att kunna fatta något beslut sof Vitiges bort sin tid bakom Ravennas
murar. Förhandlingar öppnades, som ledde därhän, att de kejserliga trupperna intågade
utan egentlig strid. Då de gotiska kvinnorna fingo syn på de små och oansenliga
segervinnarne, spottade de sina män i ansiktet. Af allt att döma var Italien under-
kufvadt. Belisarius återvände till Konstantinopel med Vitiges och dennes gemål
Matasuntha samt fångna gotiska furstar och en del af den gotiska kronskatten.
Justinianus betraktade det gotiska riket som en återvunnen provins. Men by-
zantinernas vanstyre och girighet framkallade snart ett omslag. De missnöjde provinsia-
lerna afföllo, och den gotiska andan flammade åter upp i ett uppror. Ännu var
landet norr om Po till största delen germanskt. Ildibad ikläddes purpurn och häl-
sades som konung i Pavia (540). Redan hade han återeröfrat största delen af norra
Italien, då allt råkade om styr genom tvisten om en kvinna. Vid ett gästabud pas-
sade en man vid lifvakten på att bakifrån hugga hufvudet af konungen, så att det
till allas fasa rullade ned på bordet.
Det svarta dådet bragte olycka. De icke-gotiska germanerna upphöjde en af de
sina på tronen, nämligen Erarich (541), som dock inom kort äfvenledes omkom på
ett våldsamt sätt. Kronan öfvergick då till den unge Totila (på gotiska vanligen
Badvila, 541-552), en släkting till Ildibad och en hänsynlös ifrare för goternas öf-
verherrskap. Hans anhängare drefvo byzantinerna tillbaka till Verona, hvarefter de
öfvergingo till anfall och slogo fienden såväl vid Arno som utanför Florens. Genom
sin vänlighet vann goten italernas hjärtan, som grekerna aflägsnat från sig. Sedan
han dragit till sig förstärkningar, underlade han sig med efter framgången ökadt
själfförtroende hela södra Italien jämte en del af mellersta. Själfva Neapel föll
efter en långvarig belägring. Nu vände sig Totila mot Rom. Han inledde dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
