Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Östgotiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, FOLKVANDRINGEN OCH FRANKERNAS RIKE.
Hamnen vid Classe (Ravenna) Mosaik . San .
Under konung Theoderichs tid. nareNuovo i Ravenna.
förblefvo främlingar och föraktade barbarer och deras härskare en kejsare till hälften.
Så snart den riktiga kejsaren, den från Östern, anlände, så var traditionen med dess
förhoppningar färdig att bana väg för honom.
Redan Theoderich själf fick erfara detta, i synnerhet då kejsardömet vid Bosporen
under Justinus och Justinianus begynte blifva starkt. En hemlig korrespondens med
Rom inleddes. Theoderich ingrep och straffade med blodig stränghet. Därigenom
stegrades motståndet. Ett krig syntes vara att vänta mellan konung och kejsare,
mellan katoliker och arianer, då den gamle fursten dog i rödsot den 30 augusti
526 utan att efterlemna någon son. Den katolska legenden har gifvit honom ett
dåligt eftermäle, men den germanska sagan, som han dock själf varit med om att till-
bakasätta, har förklarat honom för den förste tyske hjälten. Theoderich var en för-
näm ande med något af antikens lugn öfver sig. Allvarlig, tankfull träder hans
härskargestalt genom en tid, som dånade af vapenbrak. Historien har gifvit honom
en glats i första ledet och nämner honom den Store.
Ännu medan han lefde, bestämde Theoderich sin dotterson Athalarich till goternas
konung under dottern Amalasunthas förmynderskap. Hon var en fint bildad kvinna
och kände sig dragen till provinsialerna, men retade därigenom den germanska adels-
stoltheten. Då sökte hon ett stöd i Konstantinopel. Det var ett ödesdigert tilltag, ty
Justinianus erhöll därigenom ett tillfälle till inblandning i kraft af sin öfverhöghet. Då
Athalarich afled i unga år, antog Amalasuntha sin närmaste släkting på manssidan,
Theodahad, till medregent. Men denne satte henne i fängsligt förvar på ett ensligt
slott och lät bringa henne om lifvet. Så slutade Theoderichs dotter (534). Hennes
död betydde brytning med kejsaren.
Justiniani fältherre Belisarius hade återvändt som segrare från Afrika, och hans
här stod färdig till användning. Utan krigsförklaring öfverfördes den till Sicilien,
och ett krig begynte, som med korta af brott pågick i tjugu år. Goternas maktställ-
ning var grundad på Lombardiet och nordöstra delarne af Italien med Ravenna
som naturlig stödjepunkt, men i Södern var den synnerligen osäker. Deras trupper
voro dugande och tappra, men oöfvade i belägringskrig, som fallet var med alla ger-
manfolk. Och då ville skickeisen, att Italien sedan gammalt var öfverfylldt af städer. För
provinsialerna låg tyngdpunkten i Rom. De lutade nog åt kejsardömet, men voro afvanda
vid vapnens bruk och tillika opålitliga. De talrika judarne höllo med goterna. Under
rådande förhållanden kunde Belisarius utan svårighet eröfra Sicilien och kom fram till
Neapel utan att möta något motstånd. Först här satte man sig till kraftigt motvärn, tills
det lyckades honom en mörk natt att bana sig väg in i staden genom vattenledningen.
Mord, plundring, brand rasade fruktansvärdt. Theodahad visade sig veg och oskick-
lig; han afsattes, och goterna hyllade Vitiges (536-539), en tapper krigare men klen
fältherre, som ej var vuxen svårigheterna. Under hans styrelse bröts den goti-
ska härens styrka. I stället för att tåga emot fienden och med alla medel försvara
Rom drog sig Vitiges klenmodigt undan, så att Belisarius den 9 december 536
utan motstånd kunde intåga i rikets gamla hufvudstad. Liksom i Afrika Karthago, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
