Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Början af folkvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 J- VON PFLUGK-HARTTUNG, FOLKVANDRINGEN OCH FRANKERNAS RIKE.
anspråk på herravälde öfver världen, till en början dock icke såsom ett enhetligt helt,
ty frånsedt andra dogmatiska tvister uppfylldes världen af striderna mellan de
alexandrinska kyrkofäderna Athanasii och Arii olika uppfattningar. Det gällde i själfva
verket för folket ofattbara frågor, nämligen om Sonens förhållande till Fadern.
Athanasianerna betonade Guds eviga enhet i Treenigheten, hvaremot Arius förklarade
Sonen vara skapad af intet genom Faderns vilja. Han var en skapad varelse, icke
Gud i sig själf utan genom Fadern.
Slafvar, hemvändande legoknektar och köpmän skola redan i 2:dra och 3:dje århund-
radet hafva fört enstaka vittnesbörd om den kristna läran till det inre Germanien.
I början af det 4:de århundradet blef den allmänt antagen bland goterna vid Donaus
nedre lopp och efter allt att döma i den ortodoxa formen. Men då efter Konstantins
död arianismen blef statsreligion, trängde den äfven till goterna och blef hos dem
så mycket mera varaktigt beståndande, som Wulfilas verkade bland dem, en man som
redan samtiden kallade »goternas Moses». Wulfilas har öfversatt bibeln till sitt folks
tungomål. Af detta verk finnes numera blott ett exemplar med guldbokstäfver på purpur-
pergament. Det är en af världens viktigaste handskrifter. Till en början förmådde
ej de kristna församlingarne hålla sig uppe bland de hedniska stamförvanterna, utan
sökte skydd på romerskt område. Politiken spelade in i trosfrågorna. Under det
hunniska trycket satte goterna år 376 öfver Donau, och snart var kristendomen
så mäktig bland dem, att till och med konung Athanarich antog den. Visserligen
försökte Theodosius och andra makthafvande att införa den nicenska riktningen, men
det lyckades ej. Den stora massan af såväl väst- som östgoter var och förblef ariansk.
Äfven de öfriga germanerna på andra sidan Donau anslöto sig till samma bekännelse,
i de flesta fall antagligen genom gotisk förmedling. Burgunderna blefvo först kato-
liker genom galliskt inflytande, sedan arianer tack vare sina grannar goterna. På
samma sätt gick det med sveberna i Spanien. Med vandalerna var förhållandet det
motsatta. De voro förmodligen arianer, när de anträdde sin stora vandring västerut.
Till denna grupp hör äfven det sista germanfolk, som beträdde romerskt område,
langobarderna. Till och med hos frankerna har den kätterska läran vunnit insteg. Af allt
att döma måste arianismen betraktas som germansk folk- och statsreligion. Därmed
var både folkets och statens framtid gifven. Å ena sidan stärkte tron den i och för
sig svaga nationalkänslan och bevarade det germanska väsendet för romanisering,
men å andra sidan förorsakades därigenom statsväsendets sönderfallande, ty ett
ordnadt samhällsväsen kan ej i längden bära sådan tvedräkt som den, som rådde
mellan de ortodoxa romanerna och de arianska germanerna. Det folk, som först
lyckades öfvervirma denna spänning, vann därigenom ett stort försprång - och det
var frankerna.
Chlodvig gaf därvid föredömet. Själf hängde han ännu fast vid hedendomen, men
hans burgundiska gemål bekände sig till katolicismen. Sagan låter så konungen i
stridens nöd anropa hennes gud. I verkligheten skall hans politiska skarpsinne hafva
fällt utslaget för antagande af kristendomen, till på köpet i den ortodoxa formen.
Chlodvig vann därigenom de romerska provinsborna till bundförvanter och utom dem
själfva påfven. Den burgundiske biskopen Avitus kunde skrifva till honom: »Där du
kämpar, segra vi.» Chlodvigs smörjelse genom Remigius af Reims blef liksom en
inledning till Karl den Stores kröning i S:t Peterskyrkan till det frankiska världs-
herraväldet. Hos alla germaner inträngde småningom den nya riktningen och ledde
dem slutligen till det gemensamma målet, som var den rättrogna kyrkans sköte.
Kristendomen har dock föga omskapat germanernas inre lif. Deras ännu oskolade
tänkande öfverflyttade helt enkelt de nedärfda föreställningarne på den nya läran.
Wodans och hans son Donars dubbla gudom lät sig utan vidare omtydas i den
kristna föreställningen om Gud Fader och Gud Son. Ehuru Chlodvig hade antagit
läran om kärleken till nästan, fullföljde han sina afsikter med fruktansvärd själfviskhet,
hårdhj ärtenhet och dolskhet. Rättrogenhetens seger öfver arianismen var gifven redan
genom romanernas bekännelse. Den katolska kyrkan var andligen öfverlägsen, egde en
storartad organisation och gjorde anspråk på att omfatta hela världen. Hon tålde
ingen motsägelse, och med lidelsefull häftighet ville hon strax nå målet. Helt annor-
lunda förhöll det sig med arianismen. Den visade sig tillmötesgående och öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
