Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De gamla germanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt dånade hästhofvar i fjärran Östern. Ett hittills okändt steppfolk sprängde
fram på världsscenen - det var hunnerna.
Kejsartiden har varit af ingripande betydelse för germanerna, dels emedan de då
utbytte sina gamla boplatser mot nya, dels emedan de utsattes för romerskt kultur-
inflytande. Starkast framträdde naturligtvis förändringen på romerskt område. De
hit öfverflyttade romaniserades ibland hastigare, ibland långsammare, ibland mer och
mindre, men i stort sedt nästan fullständigt. Egentligen var det blott frarikerna, som
gjorde området vid Schelde till ett germanskt land, och äfven angelsaksarne gjorde
sin egenart gällande. Eljest fortfor det romerska inflytandet att tränga vidare in i
Germanien, dock naturligtvis aftagande med afståndet. I Skandinavien gjorde det sig
knappast alls gällande. För de på romerskt område bosatta germanerna var det icke
nationaliteten utan tron, som skilde folkslagen. Romanerna voro katoliker, germa-
nerna hedningar eller arianer. Denna omständighet lade framför andra hinder i
vägen för äktenskapliga förbindelser mellan de olika raserna. Först då den katolska
kyrkan lyckades omvända
äfven germanerna, fingo så-
dana förbindelser rättslig
giltighet. Därmed föll det
sista hindret, och romanska
nationaliteter kunde uppstå.
Naturligtvis undgingo icke
germanerna att taga intryck
af det sjunkande rikets ly-
sande elände. H vartill tje-
nade ett äktenskap i tukt och
ärbarhet med en enda hu-
stru? H vart man såg, stodo
andra redo att ersätta henne.
På så sätt urartade den forn-
germanska ärbarheten icke
sällan till en sedernas för-
vildning, som man förgäf-
ves sökt tyda som ett för-
ment uttryck af ursprung-
lig kraft.
Det är mycket att be-
klaga, att det germanska
lekmannaståndet icke gjor-
de sig litterärt gällande,
utan att allt, som uträtta-
des i det afseendet, uträt-
tetes genom romaner, till
på köpet romanska andlige,
som icke ens närmelsevis
hade förutsättningar för den
uppgift, de satt sig före.
Den fruktansvärda striden
mellan gamfnalt och nytt,
mellan romerskt väsen och
germanskt, mellan heden-
Staty af en germanska.
Den s. k. Thusnelda. I Loggia dei
Land i Florens.
dom och kristendom, denna
tid af elementära lidelser,
kraftfulla karaktärer och
omättlig dådlust vid sid^n
af slapp upplösning undan-
drager sig vårt öga, eller
också blifva dess konturer
osäkra och dess färg föf-
dunklad. I dess ställe träd-
de askesens förtorkade hjäl-
tar med världsfientlig läng-
tan efter det himmelsk^,
med sina evigt samma un-
derverk och sitt ofruktbara
knöt öfver världen och de$s
fröjder. H vad vi förlorat,
kunna vi se af stycken ur
Waltarisången, Beowulf,
Merseburgformeln samt
på längre afstånd Eddan
och de nordiska sagorna,
Nibelungenlied, Gudrunsa-
gan och Walter von der
Vogelweides sånger. De
äro samtliga verk af en
hög fulländning och förut-
sätta en lång period af ut-
veckling.
Därmed vare huru som
helst, men germanernas in-
träde i den romersk-kristna
kulturvärlden blef utgångs-
punkten för ett nytt stats-
lif, ja för en omgestaltning
af världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
