Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Medeltidens historiska innebörd (Harald Hjärne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
.
därhän, att de normanniska vikingarne, som i öster nödgades vika undan från kultur-
bygderna, kunde härja och sätta sig fast i det ena kustlandet efter det andra, att
saracenerna, som ej i längden förmådde täfla med den byzantinska sjömakten, genom
Siciliens eröfring gjorde sig till herrar öfver hela västra Medelhafvet och hemsökte
både Italien och södra Frankrike, att ungrarne, ett biandfolk af turkar och finnar,
som afvisats från de byzantinska gränserna, länge voro i stånd att plundrande
genomströfva till och med aflägsna provinser af frankiska delriken. De politiska
samlingsförsök, som framtvungos af all denna nöd, voro, ehuru stundom krönta med
lysande vapensegrar, oftast tillfälliga, alltid endast partiella och lände endast i Tysk-
land och England till upprättande af germanska riken med utsikter till längre bestånd.
Missionen visade sig kraftigare än vapnen i försvaret mot hedendomen, i synnerhet
på grund af de utvandrade normannernas omvändelse och de begynnande ansatserna
till kyrkans utbredning äfven i deras hemland. Men i täflingen om de östslaviska
folken måste den latinska kyrkan vika för den grekiska, och de västslaviska för-
dröjde länge sin anslutning till kristendomen af motspänstighet mot tyska inkräkt-
ningssträfvanden, som ännu blott på närmaste håll rönte afgjord framgång. För
allt detta arbete i kyrkans verkliga eller förmenta tjenst kräfdes emellertid dess led-
ning i den högsta andliga auktoritetens namn. Därför var det, som de tyska
konungarne, när deras makt syntes dem räcka till, grepo in för att återupprätta
påfvedömet och reformera dess skötsel på samma gång som de genom sitt förvärf
af kejsardömet sökte tillförsäkra sig själfva fortfarande myndighet äfven öfver den
andliga makten.
Men påfvedömets pånyttfödelse ledde sitt upphof tillika ur djupare och starkare
krafter än sådan begränsad klokskap, yr den asketiska världsförsakelsens och den
därmed så sällsamt förknippade världsomdaningsåtråns ande, som väcktes och
utbreddes af klosterrensarne och folkpredikanterna i Frankrike och Italien, men som
äfven grep tyska prelater och till och med några af de reformerande kejsarne själfva.
Vid midten af det elfte århundradet var denna ande med sina nya ideal i full och
tryggad besittning af den romerska stolen med dess återvunna, förstärkta och ytter-
ligare helgade maktmedel. Därmed var det afgjordt, att den stora kyrkoreformen i
sin fortgång icke finge bindas vid något särskildt folks, någon särskild världslig
härskares of ver välde, utan måste fullföljas med lika förpliktande och utjämnande
eftertryck öfver hela kristenheten, oberoende af kejsardömet, helst med dess för-
vandling jämte all annan världslig myndighet till den andliga maktens lydiga redskap.
Redan vid århundradets början hade hednamissionen hunnit häfdas såsom den all-
männeliga kyrkans uppgift, efter omständigheterna äfven till de politiska och nationella
intressenas förfång, såsom kristenhetens utvidgande, när så tarfvades från högre
synpunkter, med nya sidoordnade provinser, i det att Polens och Ungerns nygrun-
dade kyrkor och nydöpta folk undandrogos från tysk öfverhöghet och ställdes såsom
själfständigt berättigade omedelbart under Rom. Å andra sidan var man från början
hänsynslöst besluten att taga i sin tjenst alla slags världsliga intressen, kollektiva
eller personliga, för så vidt som de syntes egnade att främja de särskilda och mer
eller mindre tillfälliga syften, som tedde sig såsom nödvändiga under olika skeden
af det själfuppoffrande arbetet för den heliga saken. Världen förtjenade ju ej bättre
än att föraktas och brukas, i sin förgänglighet och sin synd, för det eviga i dess
uppenbarelse på jorden. Dessa trostankar, denna statskonst af blandad idealism
och opportunism eldade en hel rad af kraftfulla och hängifna personligheter, som
förde påfvedömet framåt på världsherradömets stråt och organiserade, i former och
mått efter tidernas maktlägen, hela det romersk-katolska Europa till samstämmighet
i hänförelse och rättskraf, i sedetukt och kulturarbete, i försvar och anfall mot alla
kyrkans förrädare och ovänner.
Därmed inträder ock det stora omslaget i de tre kulturkretsarnes inbördes makt-
förhållanden och framtidsutsikter. Orsakerna till detta omslag sammanfalla visser-
ligen ej alla med dem, som bestämde det påfliga universalväldets framgångar. Men
de olikartade krafter, som hvar för sig ingrepo i de skilda utvecklingssfärerna,
fördes tillsammans äfven genom främmande konflikter och gestaltade sig omsider så
i sin växelverkan, att Västerlandets öfverlägsenhet förbereddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
