Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla dessa skildringar haft en och samma grundval i någon
hednisk sång, hvari Hads själstillstånd efter brytningen med
Balder blifvit besjunget på ett sätt, hvaraf vi nu hafva dessa
samklingande ekon kvar.
Odens maning till Loddfafner att icke bryta med trogen
vän och icke skänka sitt förtroende åt ond man, ty »af honom
får du aldrig vederlag för vänligt hjärtelag», har sin
motsvarighet i Hads brytning med Balder och i det fulla förtroende,
hvarmed Hotherus enligt Saxo öfverlät sig till Haloge af
Halogaland, d. v. s. det onda väsendet Loke. Han bevisar denne
en stor tjänst, enligt Saxo; men att han vardt illa lönad
därför, följer redan af Lokes karakter. Saxo omtalar
likaledes, att Hotherus tillbakavisade äldre vänners råd, och att
Loddfafner under någon kris af sin lefnad gjort detsamma
framgår af Odens maning: »le aldrig åt gråhårig talare: ofta
är godt hvad de gamle säga».
Odens förmaningstal syftar vidare på att en illa skäftad
pil eller ett illa skäftadt spjut, hvars slungare själf ej
tillvärkat dess skaft, spelat någon roll i Loddfafners historia,
och att i den har en tragisk episod förekommit, i hvilken
saklös man fått sin bane genom ond kvinnas tunga.
Samtliga dessa omständigheter i förening därmed, att
den förre Valhallsinnebyggaren Loddfafner befinner sig i
dödsriket, när han omtalar de varningar han i sin ungdom fick
af Oden, äro, i förening med hvarandra, lika många intyg,
som tala för att Loddfafner är Had.
Men hvarifrån skulle då denne fått det besynnerliga
epithetet Loddfafner?
Fafner, Fáfnir, är namnet på ett jättevidunder i
ormgestalt, vare sig att detta är till sin ursprungliga natur ett
sådant eller genom förvandling är vordet därtill. Sigurd
dödar den skattevaktande Fafner Reidmarsson i orm- eller
drakskepnad; Ragnar dödar ormen Gráfáfnir. Rhetoriskt
nyttjas ordet för orm i allmänhet. Om, såsom jag förmodar,
ordet härleder sig från det fornariska pap, är dess ursprungliga
betydelse uppsväld, pösande, stinn, hvilken betydelse passar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
