Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Fjölsvinnsm. 26); då ytterligare sångcykeln om Sigurd
Fafnersbane knyter sig till Völundsbrodern Gjukes barn och i flere
afseenden än detta skjuter rottrådar in i mythen om Ivaldes
söner, samt då slutligen den tyska arfsägnen visar en
ursprunglig förbindelse mellan Nibelunge Hort och
Ivaldesönernas skatter; så tala alla skäl för, att vi i Gustr hafva ett
epithet till Völund, och att niflungaskatten i den nordiska
såväl som i den tyska Sigurd-Siegfrid-sagan varit Völunds
och hans bröders arf och smiden. Vigfusson antager, att
förra sammansättningsdelen i namnet Slagfinn är slagr, »ton»,
»melodi», spelad på ett stränginstrument. Riktigheten af denna
mening bestyrkes däraf, att Slagfinn-Gjukes son Gunnar är
hjältesagans ypperste strängaspelare; han slår ännu i
ormgropen sin harpa, så att de krälande giftdjuren tjusas af
tonerna. Denna hans underbara konst har sin förklaring, då
han har »strängaspelets Finn», Slagfinn till fader. Hästen
Grane, som bär Sigurd och de från Fafner röfvade skatterna,
har sannolikt förut burit Völund själf, då han begaf sig till
Ulfdalarne. Grane har under alla omständigheter haft sin
plats äfven i Völundsmythen. Vägen, som Völund under sin
flykt från sitt eget guldrika land till Ulfdalarne tillryggalagt,
och som delvis gått igenom underjordens nordliga ängder
(fyr nágrindr neðan, Fjölsvinnsm. 26), kallas i Völundarkv.
14 för Granes väg. Slutligen må redan här anmärkas, att
Segerdrifva, till hvilken Sigurd efter att hafva bemäktigat sig
Fafners skatt begifver sig (Griperssp. 13—15), är en till
hjältesagan öfverflyttad mythpersonlighet, hvilken, såsom i andra
delen af detta arbete skall bevisas, innehaft ett framstående
rum i mythen om Ivaldesönerna och deras svanemöar. Hon
är i själfva verket hjältediktens kopia af Idun och har
ursprungligen haft intet med Budledottern Brynhild att skaffa.
Sigurdssångernas cykel knyter sig således som den sista ringen
i ett väldigt epos till mythen om Ivaldes söner.
Sigurdssångerna hvälfva sig kring de ödesdigra klenoder, som smiddes
och efterlämnades af den germaniska mythologiens fallne
Lucifer och hvilka i likhet med hans hämdesvärd och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
