Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besegrande återförenar den förnämsta af Völunds dolda skatter
med gjukungarnes och gifter sig med gjukungasystern Gudrun.
Den i tyska medeltidsdikter bevarade arfsägnen visar, att man
bland fastlandsgermanerna länge ihågkom, att Nibelunge Hort
ursprungligen egts af Völund, Egil och Slagfinn-Gjuke. I »Lied
von Siegfried» eges skatten af tre bröder, som äro »niblingar».
Blott en af dem namngifves; han kallas konung Euglin, ett
namn, som jämte sin variant Eugel uppenbarligen är en
skiftning af Eigel, såsom han heter i Orentelsagan och i
Vilkinasaga, och af Egil, såsom han heter i de nordiska källorna.
Konung Englin är enligt »Lied von Siegfried» stjärntydare.
Siegfried ber honom: Lasz mich deyner kunst geniessen
Astronomey genant. Denna egendomliga uppgift har sin
förklaring i mythen, där Örvandel-Egil är en stjärneheros.
Egil blir, likasom den antika mythologiens Atlas, en i
astronomien förfaren konung enligt den historierande
mythutläggningen. I Nibelunge Noth eges skatten af »de djärfve»
nibelungarne Schilbunc och Niblunc. Schilbunc är det nordiska
skilfingr, och jag har redan ofvanför påpekat, att
Ivalde-Svigðir är skilfingarnes anherre. Dikten Biterolf vet, att skatten
ursprungligen tillhört Nibelót, der machet himele guldîn;
selber wolt er got sîn. Dessa märkvärdiga ord hafva sin
enda förklaring i mythen om niflungen Völund, som först
smyckade himmelsborgen Asgard med gyllene konstverk och
därefter ville störta Asgards innebyggare, för att själf varda
gud. Hvad slutligen vidkommer den nordiska hjältesagan, så
låter hon de af Fafner rufvade smidena dessförinnan hafva
varit vaktade af dvärgen Andvare, och låter denne (Sigurdarkv.
Fafn. II, 3) hänvisa på den ursprunglige egaren, i det hon
kännetecknar den af honom vaktade skatten som þat gull,
er Gustr atti. Det ligger i sakens natur, att dessa smidens
förste förfärdigare och egare måste hafva varit en af mythens
mäst berömde konstnärer, och då Gustr betyder »vind»,
»vindpust», då vidare i mythen Völund är den ende
konstnär, som betecknas med synonymnamn till Gustr, nämligen
Byrr »vind» (Völundarkv. 12) och Loptr, »den luftige»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
