Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staken och ger därmed örnhammen ett slag öfver ryggen. Men
Loke kunde icke släppa staken, hvars ena ände han gripit
om, medan den andra var fast vid örnen, och Thjasse flög
med honom och släppte honom icke lös, innan han aftvungit
honom en ed att skaffa Idun i hans våld.
Så länge man icke kunnat antaga, att Thjasse, innan
denna händelse inträffat, hade varit gudarnes vän och i
egenskap af urtidskonstnär förärat dem dyrbara smiden och
sålunda varit en hapta snytrir, var det också omöjligt att i
honom, ehuru han var gömd i örnens hölje, se den
hjálmfaldinn, om hvilken här talas, emedan hjálmfaldinn
uppenbarligen är en apposition till hapta snytrir, »gudarnes
prydare». (Den generella betydelsen af hjálmr är, som bekant,
ett hölje, en betäckning, hvaraf hjálmr i betydelsen af hjälm
är en specifikation.) Man har fördenskull nödgats antaga, att
med hjálmfaldinn och hapta snytrir menades Oden. Detta
medförde, att man måste förändra textens qvoþo till qvað,
samt insätta ett i handskrifterna icke befintligt mun och
utesluta det där befintliga þvi. Följden har ytterligare varit den,
att man lämnat utan uppmärksamhet det bruk, som göres af
uttrycken hjálmfaldinn och snytrir i en dikt, hvilken slår i
närmaste beröring med Haustlaung och uppenbart hänvisar
till dess skildring af Thjasse. Dikten är Einar skalaglams
Vellekla, som besjunger Hakon jarl den store. Hakon jarl
ansåg sig härstamma från Thjasse genom dennes dotter Skade
(Háleygja-tal), och med anledning däraf innehåller Vellekla
hänsyftningar i mängd på den mythiske stamfadern. Den
uppgift i poetiskt-rhetoriskt afseende, som Einar här uppställt för
sig, är i själfva verket den att, så långt det sig göra låter,
hemta ur mythen om Thjasse kärnan i de omskrifningar, med
hvilka han firar Hakon jarl (se nedanför), och uppgiften är
löst med fyndighet och skarpsinne. Einar har härunder haft
den del af Thjodolfs Haustlaung, som gällt Thjasse, för ögonen.
I strof 6 kallar han Thjasses ättling Hakon för Þjóðar snytrir,
med förebild i Haustlaung, som kallar Thjasse hapta snytrir;
i str. 8 ger han Hakon epithetet hjálmi faldinn med hänsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
