Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(pr. edd. 276—278). Epithetet Sólbjartr, »han som har en
glans, liknande solens», måste, om det verkligen hänsyftar på
Örvandel, haft sitt berättigande och sin förklaring i något, som
mythen förmält om honom. Om Örvandel känna vi genom
prosaiska eddan, att han och Groa hade, åtminstone till en
tid, varit goda vänner med Thor; att den senare under ett af
sina ströftåg i Jotunheim norr om Elivågor hade påträffat
Örvandel och i sin korgränsel burit honom öfver vattnet till
hans hem; att Örvandel därunder förfrusit en tå; att Thor
afbröt denna och, Örvandel till ära, kastade den upp till
himlahvalfvet, där den vardt stjärnan, som kallas Örvandels
tå. Af forn-germaniska stjärnenamn hafva ytterst få kommit
till vår tid, och det ligger i sakens natur, att de som gjort
det måste varit burna af stjärnbilder eller enskillda stjärnor,
som genom sitt utseende och särskildt genom sin ljusstyrka
dragit uppmärksamheten till sig. En af dem var »Örvandels
tå». Under namnet Örvandel, Earendel har en stjärna
varit kännd äfven bland germanstammarne i Britannien. Sedan
dessa kristnats, betraktade de Earendel-stjärnan som en
symbol af Kristus. Kyrkan hade redan hälgat ett sådant
betraktelsesätt genom att på Kristus tillämpa 2 Petr. 1, 19: »Och
vi hafva ett fastare ord: det profetiska ordet, och I gören väl,
att I akten därpå, såsom på ett ljus, som synes i ett mörkt
rum, till dess dag gryr och morgonstjärnan (φωσφορος)
uppgår i edra hjärtan.» Morgonstjärnan vardt, såsom det i en
latinsk hymn heter, »typus Christi».
Det vore emellertid förhastadt att däraf draga den
slutsatts, att Örvandels stjärna och morgonstjärnan voro i hednisk
tid en och samma. Allt hvad som med visshet kan sägas,
är att den förra måste hafva varit en af de mäst lysande, ty
själfva namnet Earendel har i fornengelskan efter hand
blifvit till ett abstrakt ord med betydelsen »glans».
Codex exoniensis har bevarat en hymn till Kristus, hvars
inledningsstrofer se ut som om de blifvit lånade ur minnet
af en hednisk hymn till Örvandel och med obetydlig
förändring tillämpade på Kristus:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
