Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
griftkammare ber Svipdag henne vakna. Hennes i
griftkammaren gömda stoft (er til moldar er komin) och hennes
till dödsriket gångna egentliga personlighet (er ór ljóðheimum
er liðin) förena sig då, och Groa talar ur grafven till sin son
(Grógaldr 1, 2). Ett tredje medel att återkalla de döde till
jorden låg i besvärjelsen. Men ett sådant bruk af denna var
en förfarlig synd, som gjorde besvärjaren hemfallen åt
demonerna. Jämför Saxos berättelse om Hardgrep.
Vi hafva härmed förklaringen på att de döde nedstego
till Hades och likväl bebodde grafhögarne. Man dog »till
Hel» och »till hög» på samma gång. Det, hvaraf
jordemänniskan bestod, förutom hennes kroppsliga omhölje, var ej det
enkla väsendet »själen», som ej kan delas, utan det var en
sammanfattning af faktorer, som genom döden kunde skilljas
åt, och af hvilka de på jorden förblifvande, emedan de länge
varit höljen kring en personlighets kärna (óðr), själfva kunde
i ny förening sins emellan bilda en dubbelgängare af den till
Hades nedstigna personligheten.
Men äfven den bestod af flere faktorer, litr, óðr och önd,
som ej häller voro oupplösligt förenade. Vi hafva redan sett,
att den syndare, öfver hvilken fördömelsens dom blifvit fälld,
dör i underjorden, innan han inträdt genom ná-portarne, en
andra död, döden ur Hel till Nifelhel, så att han varder ett
nár, ett lik i ännu djupare betydelse än det nár har i
lekamlig mening. Den andra döden måste, likasom den första
lekamliga, bestå däri, att en faktor eller flere skilljer sig från
den varelse, som dör. Och i den andra döden måste det,
som skilljer sig från den dömde och gör hans återstod till
ett underjords-nár, vara de faktorer, som hafva ingen skuld
i hans synd och därför ej häller böra drabbas af hans straff,
och som till sitt upphof äro för ädla att varda föremål för
demonernas rön i konsten att pina. Etterdrycken, som den
fördömde har att tömma, skilljer honom från den afbild han
bär af gudarnes skepnad och från anden, asafaderns ädla
gåfva. Omgestaltad till ett monstrum föres han till sin
olycksdigra bestämmelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
