Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lit hefir þu Gvnnars
oc læti hans,
mælsco þina
oc meginhyggior (Sig. Kk. I, 39).
Människan har således inom sig en inre, efter gudarnes
gestalt bildad och af ett finare ämne bestående lekamen, som
är hennes litr, i kraft af hvilken hennes gröfre, af jordämne
bildade hölje emottager den form, hvari det företer sig för
sinnena. Minnet af tron på denna inre lekamen har i mer
eller mindre förvirradt skick bibehållit sig i arfsägner ända
in till våra dagar (se till ex. Hyltén-Cavallius: Värend och
Virdarne I, 343—360; Rääf i Småland: Beskr. öfver Ydre,
sid. 84).
Af »litens», den inre lekamens, beskaffenhet beror
således det kroppsliga höljets utseende. Sköna kvinnor hafva
»lustfagra» litir (Havam. 93). En sinnesrörelse åstadkommer
inverkan på »liten» och genom honom på blodet och
kroppens sätt att förete sig. En plötslig rodnad, en hastigt
påkommen blekhet höra till följderna däraf och kunna
föranleda frågan: hefir þu lit brugðit (Fornald. I, 426), »har du
förbytt din litr?». (Att öfversätta detta med: »har du skiftat
färg?» är orimligt. Frågaren ser ju färgskiftningen och
behöfver därom icke spörja den tillfrågade, som icke ser den.)
Det ligger i sakens natur, att ordet litr, på grund af denna
sin mythologiska betydelse och dess häraf föranledda
användning, i hvardagslifvet lätt kunde öfvergå å ena sidan till
betydelse af ansigtsfärg och färg i allmänhet, å andra sidan till
betydelse af hamr, ham, »hamn», ett jordiskt hölje, som
trollkunniga väsen kunna afkläda och ikläda sig. Skipta
litum, växla litum har i den kristna tiden blifvit liktydigt
med skipta hömum, vixla hömum.
I den lekamliga döden skillja sig de gröfre elementen i
jordemänniskans natur från de andra. Det af jordämne
bildade höljet och det vegetativa ämne, som med detta var
förenadt, afsöndras likasom det animaliska och stannar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0554.html
