Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtorkning eller förtvining (marcor) hade förvandlat hans
kroppsformer och anletsdrag. Med denna Saxos berättelse har man
att jämföra Adams af Bremen om de frisiska äfventyrare, som
försökte plundra skatter tillhöriga jättar, hvilka midt på dagen
lågo fördolde i underjordiska grottor (meridiano tempore
latitantes antris subterranies). Äfven denna berättelse måste
hafva föreställt sig skatternas egare sofvande, medan
plundringen föröfvades, ty först på återvägen förföljas friserna af
de plundrade eller af andra underjordsväsen; dock lyckades
de med undantag af en enda undkomma till sina skepp. Adam
vill veta, att förföljarne voro sådana väsen, quos nostri
cyclopes appellant, »som bland oss benämnas cykloper», att
de med andra ord voro jättestora smideskonstnärer, som
således själfve förfärdigat den oerhörda mängd af gyllene
klenoder friserna sågo samlade hos dem. Desse nordiska
cykloper bodde, säger han, inom fasta murar, omgifna af ett
vatten, till hvilket man enligt Adam kommer, sedan man först
passerat genom köldens land (provincia frigoris) och förbi
den Euripus, »i hvilken oceanens vatten strömmar tillbaka
till sin källas hemlighetsfulla ursprung» (ad initia quædam
fontis suæ arcancæ recurrens), »detta djupa underjordssvalg,
hvari det äbbande hafvets strömmar enligt ryktet uppslukas
för att återvända», och som »med våldsammaste anlopp
dragit olyckliga sjöfarande till underjorden (infelices nautos
vehementissimo impetu traxit ad Chaos).
Det är uppenbart, att hvad Paulus Diaconus, Adam af
Bremen och Saxo här berättat, är att hänföra till en och
samma saga. Alla tre förlägga skådeplatsen för de omtalade
underbara sakförhållandena och händelserna till »det mäst
aflägsna Germanien» (jämför n:o 45, 46, 48, 49). Enligt dem
alla tre är det den oändliga ocean, hvilken sköljer detta
sagolands kuster, som man har att öfverfara, för att komma till
»de sofvande», »de halfdöde och liflösa bilder liknande
männen», »de midt på dagen i underjordiska hålor dolde». Paulus
vill veta, att de dväljas i en håla under ett bärg i närheten
af den ryktbara malström, som suger hafvets böljor till sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
