Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan ock till kläderna, så att de hållas af dessa råa och
oläraktiga folk i stor ära därför att tiden under så många år
lämnat dem oberörda ej blott till deras lekamen, utan ock till
deras kläder. Att döma af dessa måste man anse dem för
romare. När en gång någon ville af nyfikenhet afkläda en
af dem, förtorkade, så berättas det, strax därefter hans arm,
och detta hans straff utbredde sådan skräck, att sedan dess
har ingen vågat röra vid dem. Det skall väl en gång visa
sig för hvilket ändamål den gudomliga försynen bevarat dem
genom så långa tider. Måhända skall genom deras predikan
— ty man anser dem för ingenting annat än kristna — dessa
folk ännu en gång kallas till frälsning. I närheten af denna
ort bo skritobinernas (»skridfinnarnes») folk.»
I kap. 6 gör Paulus följande tillägg, som skall visa sig
vara af betydelse för ämnet: »Ej långt från den hafsstrand
jag omtalat väster ut (i det mäst aflägsna Germanien), hvarest
den oändliga oceanen utbreder sig, finnes det outgrundligt
djupa vattensvalg, som vi traditionelt kalla hafvets nafvel,
som två gånger dagligen lär sluka böljorna och åter utstöta
dem... Ofta, så försäkras det, varda skeppen indragna i detta
svalg med sådan fart, att de likna genom luften flygande pilar
och ej sällan förgås de i detta djup. Men ofta, då de äro
nära att uppslukas, drifvas de tillbaka med samma rasande
hastighet.»
Af hvad Paulus Diaconus här meddelat oss erfar man,
att på 700-talet var det bland de hedniske germanerna en
allmän tro, att i närheten af den malström i hafvet, som
Hvergelmer, »bruskitteln» förorsakar, sofvo under ett bärg
sju män från urminnes tider. Huruvida de hedniske
germanerna trott, att desse män voro romare och kristne, eller om
detta drag härleder sig från en gissning af kristne germaner
och uppkommit genom inflytelse från den kristna versionen
af sjusofvaresagan, kan jag här tillsvidare lämna å sido. Att
de en gång skulle vakna för att förkunna kristendomen för
»de oläraktiga» ännu hedniska germanstammarne är
uppenbarligen en förmodan af Paulus själf och utgifver sig ej för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
