Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter på marken och insomnade. Käjsar Theodosius ville göra
dem grifter af guld, men i en syn vardt honom det förbjudet.
Och intill denna dag hvila desse män på samma ställe, höljde
i seriska eller fina linnemantlar.»
Vid första påseendet finnes ingenting, som förråder denna
legends germaniska ursprung. Den kan, synes det, vara
själfständigt diktad hvar som hälst i den kristna världen och
företrädesvis i näjderna af Ephesus.
Emellertid är frankernas historieskrifvare, biskop
Gregorius af Tours (född 538 eller 539) den förste, som skriftligen
berättat legenden om de sju sofvarne. I den form, hvari sagan
här ofvan meddelas, framträder hon genom honom för första
gången inför det kristna västerlandet (se Gregorius’
Miraculorum Lib. I c. 92). Efter hans tid uppdyker hon i grekiska
källor, för att därefter vandra vidare och efter hand uppnå
Arabien och Abyssinien. Hans berättelse är icke nedskrifven
före år 571 eller 572. Enär legenden själf ger vid handen,
att den i sin bevarade form ej kan vara äldre än den förste
Theodosius’ första regeringsår, måste den hafva uppkommit
mellan åren 379—572.
Nästa gång man i västerländska litteraturen erfar
någonting om »sju sofvare», är hos longobardernas historieskrifvare
Paulus Diaconus (född omkring är 723). Hvad han förtäljer
har med rätta förekommit forskare högligen förvånande, ty
ehuru han säkerligen kännt den kristna versionen om de sju
männen, som genom mansåldrar sofvo i en grotta, och ehuru
han förmodligen ej hyst något tvifvel om dess sanning,
meddelar han oss icke dess mindre en annan och
germanisk-hednisk sjusofvaresaga, hvars skådeplats är den mäst aflägsna
delen af Germanien. Han berättar (I, 4):
»Jag anser det icke onyttigt att, då pennan ännu
sysselsätter sig med Germanien, jämte några andra underverk omtala
ett, som där är i allas mun. Vid Germaniens mäst aflägsna
gränser väster ut ser man vid hafsstranden under en hög
klippa en håla, där sju män, man vet icke sedan hvilken tid,
ligga i djup sömn, oberörda af tiden ej blott till kroppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
