Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På mythen om det mjödförande skeppet, till hvilket
asarne komma och dricka, hvilar den omskrifning för dikta,
göra en sång, som Einar skalaglam en gång begagnat (Skaldsk.
1). Att dikta kallar han att »ösa ur Här-Tyrs vinskepp»,
ausa Hértys víngnoðar austr. (Se vidare n:o 121 om Odens
besök å Nökkvers farkost.)
Namnet Nefr (var. Nepr), det tredje af de här ofvan
anförda på Nannas fader, förekommer ingenstädes i de
nordiska källorna, med undantag af prosaiska eddan. Det är
emellertid otvifvelaktigt riktigt, att Nökkve-Gevar äfven kallats
Nefr.
Bland samtliga germaniska myther torde knappt gifvas
någon, till hvilken så många i kristen tid diktade hjältesagor
knutit sig som till mythen om månguden och dennes
ättlingar. Såsom längre fram skall visas, äro niflungarne ättlingar
af Nefs adoptivson Hjuke och äro ursprungligen uppkallade
efter adoptivstamfadern Nefr. Riktigare och äldre form för
dessa namn torde vara Hnefr och hniflungar, hvilken senare
namnform också förekommer i den isländska litteraturen. I
den fornengelska uppträder månguden heroiserad till en konung
Hnäf äfven kallad Hoce (se Beowulf 2142 ff. och Gleeman’s
Tale). Hoce är samma namn, som det nordiska Hjúki.
Medan således i den fornengelska dikten »Beowulf» Hnäf
och Hoce är samma person, finna vi i den nordiska källan
den af Måne upptagne gossen uppkallad med fosterfaderns
ena namn. I den nordiska berättelsen tillegnar sig, såsom
vi veta, månguden (Nefr) en Viðfinn’s barn, på samma gång
han beröfvar Viðfinn’r det ouppskattliga skaldemjödet från
källan Byrgir. I den fornengelska sagan har Hnäf en
svärson och vasall, som heter Finn (Fin Folcvalding), som
varder hans bittraste fiende, bekämpar honom, öfvervinnes
och benådas, men öfverfaller honom åter och i förening med
en Guðere (Gunnr) bränner honom. Samma öde har enligt
Saxo Nannas fader Gevarr. Han öfverfalles af en vasall
och brännes. Vasallen kallas Gunno (Gunnr, Guðere).
Vi hafva således på den fornengelska traditionens sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
