Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl på det skarpaste skillja sig från de öfriga
Ymer-ättlingarne såsom en högre jätteklass från en lägre, såsom en
ädelbildad, gudavänlig och gudafostrande jätteklan från den
slägt af missbildade, vidunderligt födande, samt guda- och
världsfiendtliga varelser, som representeras af rimthursarne
Thrudgelmer och Bergelmer och desses afföda.
Det ligger då nära till hands att spörja, om icke mythen,
då han gifvit samme fader åt Mimer och Thrudgelmer, likväl
har vetat att härmed para föreställningen om ett ädlare
ursprung för den förre än för den senare. Den närmaste utväg,
som härvid förelåg, hade varit att gifva dem olika mödrar
af olika art; men af denna utväg har mythologien icke
begagnat sig; uttryckligen förklaras, att Ymer födde barn, utan
att ega gygiar gaman (Vafthr. 32; jämför n:o 60). Hvarken
Mimer eller Thrudgelmer har egt moder. Det finnes under
liknande omständigheter en annan utväg, som den germaniska
mythologiens syster, Rigveda-mythologien, vidtagit, och för
hvilken 90:de hymnen i 10:de boken af Rigveda redogör.
Hymnen meddelar oss mythen om en urjätte Purusha, och
denna myth har så stor likhet med den germaniska om Ymer,
att den här må beröras.
Urväsendet Purusha var ett jättevidunder så stort som
hela världen och än större (v. 1—5). Gudarne beslöto att
offra honom, det vill säga: döda honom för heliga ändamål
(v. 6), och af hans lemmar skapades den nuvarande världen.
Af hans nafvel vardt luftrummet, af hans hufvud
himlahvalfvet, af hans två fotter jorden, af hans hjärta månen, af hans
öga solen, af hans andedrägt vinden o. s. v. Hans mun
vardt brahmanen (prästen); hans armar vordo rajanyan
(krigaren); hans lår vordo till vaisyan (den tredje fria kasten);
ur hans fotter uppstod sudran (trälen, vers 12).
De båda grundföreställningarna i mythen om jätten
Purusha äro:
1) det har funnits ett urväsen, som ej var af gudomlig
art. Gudarne dödade det, och af dess lemmar skapades den
materiella världen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
