Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som låge i minnena från jordelifvet, och denna arfsägen har
han begagnat vid skildringen af Grimhilds glömske-dryck.
Magn kallas saften ur Urds källa, emedan den magnar,
förlänar styrka. Ordet magna har en från hedendomens dagar
bibehållen betydelse af att styrka på öfvernaturligt sätt, med
magiska och öfvermänskliga medel. Vigfusson (Dict. 408)
meddelar en mängd exempel på denna betydelse. I
Heimskringla kap. 8 »magnar» Oden Mimers afhuggna hufvud så,
att det återfår talförmåga. I Sigrdrif.-m. str. 12 kallas, såsom
vi sett (n:o 70), Oden själf magni, »den magnande», såsom
underjordstingets högste domare, hvilken ur Hadeshornet
förlänar »magn» åt de döde.
Författaren till andra sången om Helge Hundingsbane har
vetat om dýrar veigar, dyrbara safter, som de till Hel gångne
få njuta. Den döde Helge säger, att när hans älskade Sigrun
skall med honom dela dem, då betyder det intet, att de mist
jordisk glädje och konungariken, och ingen må beklaga, att
hans bröst sargades af sår (Helge Hund. II, 46). Den gripande,
ehuru blott i fragmentariskt tillstånd bevarade, och sannolikt
ur en hednisk dikt lånade slutepisoden i denna sång visar,
att underjordsdryckens förmåga att döfva saknad och sorg
hade sina gränser. De efterlefvande böra med måtta sörja
de älskade, som gått hädan, och ej förgäta, att de en gång
få återse hvarandra, ty allt för bittra sorgetårar falla som en
urkall sorgedagg på den dödes bröst och genomtränga det
med smärta (str. 45).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
