Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnen på Mimers brunn, på skaparkraftens och diktens källa.
Om Són sjöng Eilif Gudrunsson, att hon omkransas af säf
och kringslutes af en ängsrand, hvarpå diktens sådd växer.
Eftersom Urds kraft är en i hornet blandad vätska, kan
därmed icke menas annat än saften i Urds brunn, som
förlänar lifsvärme åt världsträdet och ger det motståndskraft mot
kölden (se n:o 63).
Häraf framgår med visshet, att åtminstone två af
underjordens tre lifskällor lämnat sina bidrag till drycken. Återstår
då brunnen Hvergelmer, och frågan blir, om han och saften
i honom kan igenkännligt betecknas som svalkall sjö.
Hvergelmer är, som vi veta, alla vattens moderkälla, äfven
oceanens (se n:o 59). Att denne ofantlige vattenbehållare kallas
sjö är icke underligt, då äfven Urds källa kallas så (i Völusp.
cod. Reg. 19). Hvergelmer är belägen under världsträdets
nordliga rot vid gränsen till rimthursarnes, frostmakternas,
underjordsrike, och de från honom kommande Elivágar
bildade isen i Nifelheim. Sval (Svöl) kallas en af de älfvar,
som hafva sitt upphof i Hvergelmer (Grimnersmal). Svalkall
(köldkall) sjö är således den lämpligaste beteckningen man
kan finna för Hvergelmer, när icke själfva hans namn anföres.
Samtliga de källor, hvilkas safter uppsugas af
världsträdets rötter och i dess stam blanda sig till den safve, som ger
åt trädet oförgänglig lifskraft, äro således blandade äfven i
underjordshornet. (Jämför n:o 21.)
Att Grimhild, en på jorden lefvande människa, skulle egt
tillgång till och fritt förfogande öfver dessa källor, är
naturligtvis ur mythens synpunkt en orimlighet. Ur den kristna
tidens synpunkt blir orimligheten rimlig. Underjordens heliga
ting och krafter äro då förvandlade till djäfvulskap och
trollmedel, stående till häxors tjänst. Så har författaren till
Gudrunarkvida II betraktat saken. Men ännu på hans tid
fortlefde en arfsägen eller en hednisk sång, som omtalade
beståndsdelarna i den dryck, som åt de till Hel nedstigne och
för saligheten bestämde döde förlänade en högre och
varaktigare lefnadskraft och tillika döfvade den saknad och sorg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
