- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
359

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har sitt ursprung i Yngl. s. k. 10, där Oden, förvandlad till
konung i Svithiod, säges hafva vid dödens annalkande låtit
marka sik geirs-oddi. Det är ur denna uppgift man
framkonstruerat ett bruk bland konungar och hjältar att gå
strådöden i förväg genom att »rista geirs-odd», och detta för att
ernå tillträde till Valhall. Vigfusson (Dict.) har redan påpekat,
att Ynglingasagas författare haft ingen annan hemul för sin
uppgift än det ställe i Havamal, där Oden förtäljer, att han
med spjutsår, hunger och törst själfvilligt tillfogade sig
lidanden, som bevekte Bestlas broder att gifva honom runor och
en dryck ur visdomskällan. Fabeln om geirs-odd-ristningen
och dess ändamål är således högeligen olik roten, ur hvilken
den genom missförstånd och godtycke fått sitt upphof.

67.


DE ICKE-SVÄRDFALLNES PSYKOPOMPER. LOKEDOTTERN (PSEUDO-HEL
I GYLFAGINNING) IDENTISK MED LEIKIN.



De svärdfallnes psykopomper äro, såsom vi sett, ståtliga
diser, sittande högt i sadeln, med hjälm, sköld och spjut. Till
dem, som ej äro bestämda att falla för svärdet, sänder Urd
andra tjänarinnor, hvilka kunna komma, äfven de, till häst
och efter all anledning äro af mycket olika utseende allt efter
de dödssätt, hvilkas personliga uppbärare och fullgörare de
äro. Hon som kommer till dem, hvilka svigta under årens
tyngd, har varit föreställd som en vänligt sinnad dis, om man
får döma af det enda ställe, där hon på ett karaktäriserande
sätt omtalas, nämligen i Ynglingatal och Yngling, s. kap. 49,
där det om den ålderstigne och rättrådige konung Halfdan
hvitben säges, att han vardt hädantagen af »den kvinna, som
visar sig hjälpsam mot den böjde och lutande» (hallvarps
hlífinauma).
Den börda, som Elli (ålderdomen),
Utgarda-Lokes fostrarinna (Gylfag. 47), lägger på människorna och
som efterhand varder dem för tung, aflyftes af denna
välvilliga dis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free