Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttjade fasta förbindelser, som mythen byggt i rymderna,
äro dem därför till gagn och lättnad. Valkyrjorna, ridande
i spetsen för korade hjältar, hafva lika väl som gudarne haft
förmån af dem, och den kosa, i hvilken de ledsagade sina
skyddslingar, var en annan än den som våra mythologiska
läroböcker antagit. Lufthafvets bredd är för stor och dess
strömningar för starka för att de från valplatsen ridande skulle
på sina hästar vada däröfver, berättar oss Grimnersmal str.
21, (se n:o 93).
I 45:te kapitlet af Egil Skallagrimssons saga berättas,
huru Egil räddade sig undan efterspanare, som konung Erik
blodyx sändt efter honom till Saud-ön. Medan det letades
efter honom där, hade han smugit sig i närheten af det ställe,
där båten låg, i hvilken spanarne rott dit öfver. Tre kämpar
bevakade båten. Egil lyckades öfverraska dem och gifva en
af dem banehugg, innan han kunde sätta sig till motvärn.
Den andre föll i tvekamp på landbacken. Den tredje, som
sprungit i båten, för att lösgöra den, stupade där efter
skiftade hugg. Sagan har bevarat en strof, hvari Egil omtalade
denna bragd för sin broder Thorolf och sin vän Arinbjörn,
som han efter sin flykt från Saud-ön träffade. Där säger han,
at þrymreynis þjónar
þrír nökkurir Hlakkar,
til hásalar Heljar
helgengnir, för dvelja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
