Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
65.
TILL KOSMOGRAFIEN. DE SVÄRDFALLNES VÄG TILL VALHALL
GÅR GENOM UNDERJORDEN.
Den moderna föreställningen om de svärdfallnes
förflyttning till Asgard är, att valkyrjorna förde dem omedelbart
genom de blå luftrymderna till salarne däruppe. Så
föreställde sig icke hedningarne förloppet.
Mythens hästar kunde visserligen föra sina ryttare genom
luften utan att trycka ett fast underlag med sina hofvar.
Men ett sådant sätt att färdas hörde ej till regeln, ej ens
för gudarne, och när det förekom, kunde det väcka
uppseende äfven hos dem. Jämför Gylfaginning (pr. edd. I, 118),
som därvid anför strofer ur en hednisk källa. Bron Bifrost
skulle icke blifvit byggd eller ansetts för den dagligen nyttjade
förbindelseleden mellan Asgard och Urds underjordiska rike,
om hon varit onödig i mythens fantasivärld. Månes väg i
rymden skulle ej varit föreställd som en väg i konkret mening,
hvilken skakar och dånar, när Thors åskande char far
däröfver (Haustl. Skaldsk. k. 16), ifall man icke ansett, att Måne
for tryggare på en fast väg än utan en sådan. För hvarje
barn, som uppväxte i våra hedna fäders hem, måste det ha
legat alldeles till hands att fråga, hvartill sådana vägar och
broar tjänade, om gudarne ej hade något gagn af dem. Mythen
måste vara beredd på sådana spörsmål och hade i detta,
som i andra fall, sina svar gifna, tillräckliga att hugna det
kraf på kausalitet och sammanhang, som äfven den mäst
naiva världsåskådning uppställer. Svaret var: brister Bifrost
under sina ryttare, såsom en gång skall ske, så måste deras
hästar simma i lufthafvet (Bilraust brotnar, er þeir a bru
fara, oc svima i moðo marir, Fafn. 15; jämför en strof af
Kormak, Korm. s. s. 259, där luftkretsen kallas gudarnes fjärd,
Dia fjörðr). En häst simmar ej så snabbt och ledigt som
han springer. De olika möjligheterna att färdas äro förenade
med olika mått af kraftansträngning och skyndsamhet. Det
ena sättet är ändamålsenligare än det andra. De af gudarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0352.html
