Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På detta sätt omtalas tretton föremål, hvart och ett med
sina sex beteckningar. I samtliga de tretton fallen hafva
människorna sitt beteckningssätt för sig. Likaså jättarne. Ingen
annan väsenklass har någon af de nämda beteckningarna
gemensam med dem. Däremot hafva asar och vaner samma
beteckningar för två föremål (måne och sol); alfer och dvärgar
hafva gemensamma beteckningar för icke mindre än sex (sky,
vind, eld, träd, säd, mjöd); dvärgar och underjordsbebyggare
för tre (himmel, haf och vindstilla). Nio gånger omtalas, huru
underjordsbebyggarne uttrycka sig. I sex af dessa nio fall
nyttjar Allvissmal för underjordsbebyggare det generella
uttrycket »de i Hel»; i tre fall låter poemet »de i Hel»
representeras af någon bland de varelseklasser, som bo i Hel.
Dessa tre äro upregin (str. 10), ásasynir (str. 16) och halir
(str. 28).
Själfva namnet upregin hänvisar till att det afser väsen
af en viss gudarang (vanerna kallas i Allvissmal ginnregin
str. 20, 30), hvilka hafva sin verksamhetskrets i den öfre
världen. Enär de icke dess mindre bo i underjorden, så
måste benämningen afse de väsen, som hafva sina hem och
hviloställen i Hel, när de icke förrätta sina åligganden i
världen ofvanför. Dessa väsen äro Natt, Dag, Måne och Sol.
Ásasynir har samma ordbetydelse som ásmegir. Enär
så är och då ásmegir’na bo i underjorden och ásmegir’na
likaledes, måste de vara identiske, såvida man ej vill på god
tro antaga, att i underjorden skulle funnits två kathegorier af
väsen, som båda kallats asasöner.
Med halir, när det är fråga om underjorden, menas döda
människors själar. (Vafthr. 43; se ofvanför.)
Man finner häraf, att Allvissmal nyttjar ordet Hel så, att
det omfattar de regioner, hvari Natt och Dag, Måne och Sol,
de lefvande mänsklige innevånarne i Mimers lund samt döda
människors själar bo. Bland de sistnämda finnas äfven
fördömda, som hafva sina tillhåll i plågorummen under Nifelhel,
och det ligger inom möjlighetens gränser, att poemets
författare haft äfven dem i tankarne, ehuru det är föga troligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
