Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å Ares tufva skall du arla sitta, vända dig till Hel och
längta till Hel.»
Skalden har med snvgga Heljar til menat någonting
vida mer konkret än »längta till döden». Gerd förutsättes här
redan vara död, och innanför naportarne; för att längta till
döden behöfver hon icke kräla upp till »Ares tufva». Hon skall
underkasta sig dessa nattliga ansträngningar, för att, när det
dagas öfver det töckniga Nifelhel, kunna upptäcka en skymt
af det salighetsland, till hvilket hon aldrig får komma, hon
som tillbakavisat den än högre sällheten att få vara hos
gudarne och ega Fröjs kärlek.
Jag har utförligare redogjort för denna Skirnersmals
hitintills oförstådda skildring, emedan hon innehåller de enda
vittnesbörd, som återstå oss, om huru man föreställde sig
lifvet i plågorikenas förgård, Nifelhel, landet som var beläget
under Yggdrasels nordliga rot bortom och nedom fjället, där
den roten vattnas af Hvergelmer. Tydligt är, att Skirnersmals
författare har i likhet med, hvad vi redan sett,
Vafthrudnersmals, Grimnersmals, Vegtamskvidas och Thorsdrapas begagnat
ordet Hel i betydelsen af ett salighetsrike i underjorden.
Tydligt är äfven, att med den rot, hvarunder rimthursarne
bo, omöjligen kan, såsom Gylfaginning antagit, menas den,
där Mimers herrliga källa och Mimers lund med sina skatter
för ett kommande tidehvarf äro belägna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
