Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nedstigen till Nifelhel skall Gerdicke kunna påräkna en
skymt af vänlighet och deltagande af sina fränder därstädes.
Bäst gjorde hon att stänga sig inne i den ensliga bostad, som
där väntar henne, ty ser hon blott ut från dess grind, skall
hon från Rimner och alla andra där nere möta stirrande
blickar, och hon skall bland dem åses med större hätskhet
än gudarnes väktare Heimdall (som är rimthursarnes och
jättarnes kloke, ständigt vaksamme fiende). Men antingen hon
är i hemmet eller utom hemmet, skola demoner och
plågoandar aldrig lämna henne ro. Hon skall krökas till jorden
af tramarne (onda vättar); Morn (en germanisk eumenid,
den personliggjorda själavåndan) skall med sitt väsen
genomtränga henne. Sjukdomarnes andar — sådana bo äfven
därnere, de hafva en gång aflagt ed att icke skada Balder (Gylf.
k. 50) — skola komma hennes ve att växa med hennes tårars
flöde. Tope (vanvettet), Ope (den konvulsiva gråten), Tjausul
och Othåle (den rastlösa oron) skola icke lämna henne i fred.
Till thursarnes slägt räknas äfven desse andar, hvarför det i
runesången heter, att Þurs veldr kvenna kvillu, »thurs vållar
kvinnokrämpor». Man bör därvid äfven ihågkomma, att
Loke-dottern, Nifelhels herrskarinna, är tillika sjukdomarnes
drottning. Gerds föda skall varda henne vämjeligare än giftormen
är vidrig för människan, och hennes dryck den äckligaste.
Eländig skall hon kräla mellan Hades-jättarnes gårdar och
upp mot en fjälltopp, där Are, en underjordisk örndemon,
har sin tufva (förmodligen samme Are, hvilken enligt Völuspa
47 skall med sina skrän instämma i Rymers sköldsång, när
Midgardsormen vältrar sig och dödsskeppet Nagelfar lossnar).
Däruppe skall hon i tidig morgonstund sitta, och vända
ansigtet ständigt åt samma håll — åt det håll, där Hel är
beläget, således söder ut öfver Hvergelmerfjället mot
underjordens salighetsängder; till Hel skall hennes gagnlösa längtan stå:
Ara þufo a
scaltu ár sitja
horfa ok snvgga Heljar til.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
