Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid bestämmandet af frågan, huruvida Hel har bland de
hedniske skandinaverna haft en betydelse identisk eller
likartad med den, som Halja och Hella hade bland deras gothiske
och tyske fränder — det vill säga betydelsen: dödsrike af
sådan art, att det ej kunde i språkbruket likställas med Gehenna
— hafva vi närmast och såsom älsta källa att rådfråga
talesätt, i hvilka Hel ingår och som redan därigenom visa sig
härstamma från hedendomen eller vara bildade i analogi med
äldre hedniska uttryck. Ännu fortlefver ett af dessa talesätt:
i hjäl (slå ihjäl, svälta ihjäl, frysa ihjäl o. s. v.), som är det
fornnordiska í Hel. Lika litet som vi använda detta uttryck
för att beteckna en af vapen, svält eller frost dödad
människa såsom fördömd till afgrundsriket, lika litet och än mindre
kunde hedningarne hafva gjort det. Talesättet hade aldrig
uppkommit, ifall ordet Hel företrädesvis väckt föreställningen
om en straff-ort. Redan i gamla tider hade í Hel fått den
abstrakta betydelsen till döds, dock så att uttrycket lätt nog
framkallade den konkreta föreställningen: dödsriket. (Ett
exempel härpå skall nedanför lämnas.) Hvad som gäller om
í Hel gäller ock om talesätt sådana som biða Heljar, bida
Hel (döden); buask til Heljar, utrustas för färden till Hel
(svepas o. s. v.); liggja milli heims ok Heljar, ligga mellan
denna värld och Hel (mellan lif och död); liggja á Heljar
þremi, ligga å Hels tröskel. Likbegängelse, jordefärd kunde
betecknas som Helför (Hel-färd); dödssjukdom som Helsótt
(Helsot); aflidne kunde man kalla Helgengnir (gångna till
Hel). Om vänner heter det (Fornm. VII, 233), att endast
Hel (döden) kunde skillja dem åt.
Härmed är tydligt, att med Hel i detta ords allmännare
lokala mening afsågs en gemensam bestämmelseort för de
döde, och att ordet nyttjades utan att biföreställningar om
fördömelse och kval inblandade sig i den föreställnings-komplex
som det väckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
