Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fimbulvintern eller måhända långt dessförinnan — därom förmäla
de anförda stroferna i Vafthrudnersmal intet. Men följande
undersökning skall gifva denna fråga sin lösning.
Den germaniska mythen har icke tänkt sig
världsförnyelsen som en nyskapelse. Det lif, som i åldrarnes morgon
utvecklade sig ur kaos, tillintetgöres ej af Surts lågor, utan
frälsar sig, renadt, in i det kommande världs-tidehvarfvet.
Världsträdet öfverlefver branden, ty det faller hvarken för
egg eller eld (Fjölsvinnsm. 20, 21). Idaslätterna äro ej
tillintetgjorda; de äro efter Ragnarök, likasom i urtiden,
samlingsplats för gudarne. (Völusp. 57, jämf. 7). Vanaheim
drabbas icke af förstörelsen, ty Njord skall i aldar rauc
(Vafthrudn. m. 39) återvända dit »till vise vaner». Odens
»segertomter» kvarstå och skola efter världsförnyelsen
bebyggas af Balder och Höðr (Völup. 59). Den nya solen är dotter
af den gamla och föddes före Ragnarök (Vafthr. 47), som hon
oskadd genomgår. Hafvet försinar icke i världsbranden, ty
den nu bebyggda jorden sjunker ned i dess böljor (Völusp. 54),
och världsförnyelsens jord stiger upp ur dess djup (Völusp. 55).
Gudar öfverlefva (Völusp. 53, 56; Vafthr. 51; Gylfag. 58).
Människor öfverlefva, ty Lif och Leifthraser äro bestämda att
bilda föreningslänken mellan det nuvarande människoslägtet
och det bättre, som skall härstamma från dem. Djur och
växter öfverlefva — ehuru djuren och växterna på jordens
yta förgås; men den ur hafvet uppstigna jorden säges vara
smyckad med grönska, utan att det i minsta mån häntydes
på en ny skapelseakt, som plötsligen skulle hafva frambragt
den; dess forsar innehålla lefvande varelser, och öfver dem
flyger den fiskande örnen (Völusp. 56, se vidare n:o 55).
Till och med ett af urtidens konstverk bevaras in i det
kommande skedet: tafvelspelet, hvarmed gudarne i sin
sorglösa ungdom lekte, skall återfinnas bland blomstren på
förnyelsens jord (Völusp. 8, 58, se vidare n:o 55).
Hade man tänkt sig världsförnyelsen som en nyskapelse,
en fullständig nybegynnelse af lifvet, då skulle också det
kommande världs-skedets människoslägte utgå från ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
