Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meddelar nämligen, att detta par befinner sig i godt förvar i
Mimers lund, medan en lång och förfärlig vinter, en
fimbulvinter, hemsöker jorden och bortrycker dess innevånare.
Först efter den vinterns slut samla jättar och gudar alla sina
krafter till den afgörande striden på Vigrids slätt, och när
denna strid är utkämpad, inträffar världsbranden och, sedan
han rasat ut, världsförnyelsen. Hvad fimbulvinterns längd
vidkommer vill Gylfaginning (k. 55) veta, att han skall
fortfara i tre år »utan sommar emellan».
Lif och Leifthraser måste således under den
fimbulvinter, som föregår Ragnarök, hafva haft sin trygga tillflyktsort i
Mimers lund. Således är föreställningen, att de endast under
världsbranden haft en hemstad därstädes, med alla därpå
byggda vidunderliga förmodanden, oriktig. De förblifva där,
medan vintern rasar och under alla de episoder, som beteckna
världens fortskridande mot sin undergång, samt slutligen äfven,
såsom Gylfaginning säger, under världsbranden och
världsförnyelsen.
Häraf förklaras, hvarför mythen ansett angeläget vara
att berätta om huru Lif och Leifthraser nära sig under
vistelsen i Mimers lund. Detta spörsmål torde det icke hafva fallit
mythen in att uppställa och besvara, såvida icke
människoparets vistelse därstädes fortfarit en längre tid. Deras föda
är morgondaggen. Morgondaggen från Yggdrasel var i mythen
en ljuf och underbar näring, och i den germaniska
medeltidens folksägner bevarade morgondaggen sitt anseende för
att hafva underbara och näringsgifvande egenskaper. I mythen
utdunstar den från världsträdet, som står evigt grönt och
»hägnomskymmande» öfver Urds och Mimers heliga källor,
och neddroppar därifrån »i dalar» (Völusp. 18, 28; Gylfag.
16). Och enär världsträdet vattnas och får sin lifgifvande
safve ur dessa källor, är dess morgondaggs saft väsentligen
densamma som de underjordiska lifskällornas, som innehålla
lefnadskraft, visdom och poesi (jämför n:o 72, n:o 82 m. fl. st.).
När Mimers lund öppnades till fristad åt Lif och
Leifthraser — huru vida detta skedde under eller strax före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
