Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigurdsdikten, som utvidgat sig med rof från alla håll, har
ökat förvirringen genom att annektera samma saga.
Hos de romerske författarne står namnformen
Herminones vid sidan af Hermiones såsom beteckning för en af
de tre germaniska folkgrenar, hvilka utsköto från Mannus.
Det är möjligt, såsom redan påpekats, att -horm i Guðhorm
står i förbindelse med namnformen Hermio, likasom det är
sannolikt, hvad flere språkmän redan påpekat, att det
germaniska irmin (jörmun, goth. airmana) står i språkligt
samband med namnformen Hermino. I detta fall hänvisa
själfva namnen Guðhormr och Jörmunrekr redan som sådana
till hermionernas, herminonernas, mythiske anherre, likasom
Yngve-Svipdags namn till ingvæonernas (ingævonernas),
möjligen äfven Haddings till istævonernas (se n:o 25). Till namnet
Hadding svarar, såsom ofvan påpekats, det angelsaksiska
Hearding, det forntyska Hartung. De af Jordanes omtalade
Hasdingi (Asdingi) utgjorde vandalernas förnämsta
krigareslägt (Goth. Orig. 22), och det torde icke vara utan grund i
mythen att man hos ett östgermaniskt folk, vandalerna,
återfinner detta slägtnamn, enär Hadding enligt mythen hade
sitt stöd i de östgermaniska stammarne. Till namnformen
Hasdingi, goth. Hazdiggós, skulle istævones, istvæones
svara på ganska antagligt sätt, förutsatt att vokalen i i den
latinska namnformen låter sig förlika med a i de germaniska.
Att vokalen varit sväfvande finner man af folktaflan i Codex
La Cava, som kallar Istævo för Ostius, Hostius.
I geografiskt afseende äro både romerska och germaniska
källor eniga om att de nordlige germanstammarne voro
ingævoner. I mythsagan äro de skandinaver och grannar till
dem. I Beowulfdikten kallas danakonungen eodor Inguina,
ingævonernas värn, och freá Inguina, ingævonernas herre.
Tacitus säger, att de bo närmast oceanen (Germ. 2); Plinius,
att cimbrer, teutoner och chaucer voro ingævoner (Hist. Nat.
IV, 28); Pomponius Mela, att cimbrernas och teutonernas
land sköljdes af codanska viken (III, 3). Hvad vidkommer
hermioner och istævoner, bodde de förre utefter mellersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
