Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverensstämmande sätt bevarat traditionen om att Oden och asarne,
sedan de slutat fred och försonats med vanerna, icke längre
tillämpa dödsstraffet och förbränningen på
Gullveig-Heid-Angerboda och hennes anhang, utan i stället döma dem till
landsflykt, till bannlysning från gudarnes och människornas
områden. Att den hos Jordanes och Saxo bevarade traditionen
öfverensstämt med mythen bevisas af att vi där återfinna
Gullveig-Heid-Angerboda med de sina i Järnskogen, som
ansågs ligga i den mäst aflägsna Östern, fjärran från
människovärlden, och att hon där förblifver oantastad af gudarne intill
världsförstöringen. Försoningen mellan asar och vaner har,
kan man häraf med säkerhet sluta, varit ställd på den
grundval, att asarne då erkänt vanernas rätt att klandra och kräfva
böter för dråpet på Gullveig-Heid — att således den
tvistefråga, som föranledde kriget mellan asar och vaner, slutligen
vardt afgjord till de senares förmån, medan desse å sin sida
efter erhållen upprättelse åter insatte Oden i hans värdighet
som allherrskare och gudafader.
b) Gullveig-Heid-Angerboda identisk med Aurboda.
I Järnskogen bor Angerboda tillsammans med en jätte, << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
