Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvarat, öfverlämnas då till Surt, i hvars hand det skall varda
Fröjs, skördarnes herres, bane (se n:o 89, 98, 101, 103).
Att hon, som i urtiden under växlande skepnader vistades
i Asgard och Midgard, under den historiska tiden och intill
Ragnarök anses hafva sitt tillhåll i österns Järnskog[1], har sin förklaring i hvad Saxo berättar, att Oden efter sin återkomst
och försoning med vanerna bannlyste den svarta magiens
utöfvare både från himmelen och jorden. Äfven här visar sig
således sammanhanget mellan Gullveig-Heid och Angerboda.
Kriget mellan asarne och vanerna uppkom, emedan de förre
dödat och brännt Gullveig; efter försoningen med asarne kan
denna handling icke upprepas mot den pånyttfödda häxan;
asarne måste låta henne lefva till tidernas slut, men båda
gudaklanerna äro eniga om att hon ej må visa sig mer i Asgard
och Midgard. Mythen om den ryktbara völvans förvisning
till Järnskogen och om det Lokeyngel hon där fostrar har i
historierad form bevarat sig äfven i Jordanes’ De Goth.
origine k. 24, där det heter, att en gothisk konung tvang de
misstänkta völvor (haliorunas), som funnos bland hans folk,
att taga sin tillflykt till österns ödemarker å andra sidan
Mæotiska träsket, där de beblandade sig med skogsandar och
gåfvo upphof åt det hunniska folket. På detta sätt fingo de
kristnade gotherna ur sina mythminnen en förklaring på
uppkomsten af de österns ryttareskaror, hvilkas fula
ansigtsbildning och vilda seder syntes dem vittna om annat ursprung
än ett rent mänskligt. Völvan Gullveig-Heid och hennes likar
varda hos Jordanes till dessa haliorunæ; Loke och
Järnskogens jättar varda till dessa skogsandar; den asagud, som
verkställde fördrifningen, blir till en konung, son af Gandaricus
Magnus (den store herrskaren öfver ganderna, Oden), och af
Lokes och Angerbodes vidunderyngel varda hunnerna.
Vigt bör läggas därpå, att Jordanes och Saxo på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
